Att göra fel, när det är rätt

Min äldsta son är musiker. Ikväll har jag varit och lyssnat på honom och hans kompisar på den musikutbildning han läser nu. De bjöd in till musikcafe för att samla pengar inför sin Amerika turné som snart är här. Så många duktiga ungdomar, så mycket livsglädje. När jag såg honom spela tänkte jag på hur det började, hur man blir den man är.
Där vi bodde var fotboll den stora grejen och det var inte hans grej, alls. Så det var lite svårt, med kompisar och med identiteten. Han provade den kommunala musikskolan och började med att spela Bas. Det gick sådär, han bytte till gitarr och det gick fortfarande sådär. Han ville sluta men jag tjatade. Lockade och pockade för vi har många med musikens gåva i släkten. Men NEJ han ville inte spela mer. Men okej, kanske, kanske om han fick en elgitarr då.

Då gjorde jag något man inte ska, något både mina föräldrar och skolan lärt mig att akta mig för. Jag klev in i musikaffären och köpte en röd elgitarr på avbetalning. Betalade 0 kronor och skrev under ett såntdär Köp nu och betala sen avtal utan att blinka.

20140228-224114.jpg
Nu är framtiden utstakad, det blir något inom musiken. För ibland är det rätt att göra fel, även när det gäller pengar. För vissa investeringar är viktigare än andra och somliga investeringar betalar sig varje dag, hela livet.

Fredagsblomma

IMG_9490

Den sista blomman i februari får lov att bli den här fina. En föraning om vår, en hälsning om Trevlig helg till er alla!

Buketten gjorde jag i måndags kväll till en kollega som ska vidare på nya äventyr. Ett riktigt lycka till ville jag skicka med henne och något vackert att vila ögonen på i de lediga dagarna mellan jobben som väntade nu. Ofta väljer jag att ge bort planteringar för de varar längre men ändå, inget slår en bukett. De andas lite mera lyx helt enklet. Valde svagt rosa ranunkler och cremevita FairTrade rosor tillsammans med blåbärsris och grön fjädersparris. En slinga med brunrosa pärlor på toppen och lite skyddande cellofan så var det klart.

IMG_9505

Det blev för många stjälkar till den vas jag hade tänkt mig men det löste sig fint med en vanlig enkel glasburk. Några band och lite mjuk trassel-sisal så funkar den fint som vas. För ska man ge bort en bukett så ska det vara med en vas, inget slabbidabb med blöta papper behövs när varenda SH-butik har så världsfina vaser.

Vill du se en avtackningsbukett till såhär om fredagaftonen så klickar du här.

Kram!

Vinterns sista dag

IMG_0620

Så kom den till sist, vinterns sista dag. Iallafall i almanackan och iallafall i min värld. För mars är en vårmånad, det är i mars det verkligen vänder. När jag var barn älskade jag vintern: snö, jul, fjällen och mys -what´s not to like? Sen kom åren av att pendla i mörker, åren av att aldrig räcka till någonstans, år med ständig trötthet och jag började hata vintern. Verkligen hata den. Fick göra överlevnadsplaner med saker som: ät D-vitamin, kör alltid bil med kupelampan tänd, skaffa en jacka varm nog för Antarktis.

Men i år dök det aldrig upp något behov av en överlevnadsplan, i år har vintern för första gången på flera år varit helt okey,  nästan varje dag. Jag köpte mig den röda hatten som fått vara på vinter-headern och de har glatt både mig och andra, den har hållit mig varm och fin. Men från och med imorgon blir det lite mer vår på toppen av bloggen igen. Byter bild i tacksamhet av att ha återtaget vintern, över att inte längre känna mig förlamad av mörkret och kylan utan kunna se allt det fina.

Bilden är från en söndagspromenad för några veckor sen, då var det sådär härligt kallt och vackert, friskt och fint. Vi gick ner till Vättern och kastade sten och lekte ett-två-tre-HOPPA steg, alltid lika poppis båda delarna hos lillebror.

Tack för i år vintern, vi ses igen om 9 månader eller så!

 

 

Liten blomma till en vän

IMG_9381

Det roligaste med att göra planteringar är att försöka få dem personliga, att utgå från den som ska få blomman. Ibland är det plättlätt och ibland mera klurigt. Den här gjorde jag till en kompis som är en riktig sångfågel och i mitten har den helt enkelt fått landa, den lilla fågeln i glas. Men den såg lite ensam ut så av fint åldrat notpapper från Myrorna klipptes en fjärlisform ut och limmades fast på pinne. Så fick pippin några kompisar i sitt lilla bo.

IMG_9371

Blomman är en Peperomina som växer fort, snart kommer den slingra sig mjukt ner över kanten på den gamla krukan från SAM- hjälpen. Peperomian är ett säkert kort, en bra presentblomma. Vill gärna ha mycket ljus och inte bli helt uttorkad (men vem vill det) Får den bara en skvätt ungefär två gånger i veckan och lite sol så kommer den växa så det knakar och vara länge, länge.

Små varma stunder

Nattar lillebror, alla de andra är på hockey ikväll och infriar FarsDag presenten. Mitt i sagan säger han plötsligt: ”Mamma, vet du vad jag är tacksam för? För att jag har en så snäll mamma. Och en sandlåda. Och en fin stad.”
Vad svarar man? Hittar inte ord, ger honom bara en lång kram och bevarar stunden i mitt hjärta. Idag har han ritat en färgglad bläckfisk på förskolan och skrivit själv, efter en lapp: ”Till Joel från Josef” Så stolt när han gav den till brorsan. Och extra varm blev jag när tonåringen kommer upp efter en stund och säger, ”mamma, kan vi rama in den?” Små varma stunder en trött februari onsdag. Små varma stunder som gör det mödan värt. Om och om igen.

Eftertankens kranka blekhet

Jag fick mitt första barn när jag var 21. Så kär jag var i den lille pojken, jag släppte honom inte med blicken, tanken, famnen på flera månader. Han uppfyllde hela mig och tiden stod still. Vi gick på babysim och en dag i duschen efteråt kom en tjej i min egen ålder och när hon fick syn på mig så liksom frös hon fast. Hon tittade på mig med fasa, kunde inte sluta stirra. Det var sådär så jag genast tittade ner – hade jag fått en störtblödning, hade jag plötsligt fått ett tredje ben? Nej inget. Men jag såg i hennes skrämda blick att är det så där det blir av att få barn, då vete katten om det är värt det……

När jag såg på mig själv genom hennes ögon uppifrån och ner så såg jag det plötsligt. På brösten, magen, höften och låren. Långa blå ärr på alla håll. Hudbristningar. Jag såg hur mycket kroppen förändrats av att bära ett barn, vilket pris jag betalt. Eftertankens kranka blekhet slår mig som en klubba i bakhuvudet – var det här med barn verkligen en så bra ide ändå?

Så mycket vi påverkas av andras blickar, av andras känslor även när de sägs så helt utan ord. Det tog mig lång tid att hämta mig efter den duschen, länge ville jag skyla min kropp för andras blickar. Men nu, nästan 20 år senare har det blå bleknat och bara ärren är kvar. Idag när händerna följer de djupa bristningarna över magen så känner jag bara…..ömhet. Tänk att de haft sitt första bo där inne, alla fyra. Styrka & stolthet, min kropp har fyllt ett syfte och eftertankens kranka blekhet säger bara en sak: JA, det var värt det.

Hoppas verkligen tjejen i duschen med sin slanka figur och mjölkvita hy inte lät sig stoppas av utsidans ärr utan fick uppleva ett av livets stora mirakel. Att bära ett barn och låta kroppen minnas det.

Det kom ett brev…..

…… om att det var dags att förnya körkortet. Men hur är det möjligt, jag minns ju precis hur det var förra gången fotot skulle tas. Det var ju helt nyss. Jag gick sista året på försäljning & marknadsförings utbildningen och gjorde min praktik på centrumledningen för A6 center. Var både chockad och fascinerad av arbetstempot där. Det var butikschefsmöte och snattare, brandövningar och invigning, skyltning och enkäter, ombyggnad och marknadsföring, tidning och webb, säkerhetsronder och säljsiffror, ballongblåsning och talangjakter, annonser och koncernmöten. Allt i en farlig fart som gav mig energi, snart skulle jag ta min examen, snart skulle det börja på riktigt, yrkeslivet. Mitt i den känslan sprang jag bort till automaten och tog ett kort. Minns att håret var nyblonderat och kortklippt, att jag hade ett nytt toppmodernt halsband med ett stort kors och att det var svårt att sitta sådär från sidan som kortet skulle tas då.

20140225-205906.jpg
Otroligt att jag lyckats hålla reda på kortet i hela 10 år. 10 år!
Brevet som kom la jag åt sidan och ville inte acceptera faktum, hur fort den går förbi tiden. Men snart är körkoret ogiltigt så idag åkte jag till samma automat som sist det begav sig.
Ut kom ett helt annan kort.

20140225-210205.jpg
Kan man leva med det här i 10 år eller ska jag ta om? Ser trött och lätt förskrämd ut men det är å andra sidan hur jag känner mig efter att ha kört bil i mörker. Den nakna sanningen helt enkelt.
På väg hem tänkte jag på mitt första körkort. På uppkörningen då jag hade tjuvlånat mammas vita finblus med de stora kragarna för att känna mig vuxen, för att klä mig i lite extra power. Hur svettig jag var den där varma junidagen och hur skakiga både armar och ben var innan domen kom: Du är godkännd.

20140225-210713.jpg
Och godkänt ger jag fotot som fanns på mitt första körkort med.

Jag gillar att bli äldre, för det mesta. Men när jag ser på mina körkort, nej då känns det inte som för det mesta, då känner jag mig klart…..äldre.

Får väl trösta mig med att man är en väldans mycket mer erfaren bilförare iallafall med sisådär 22 år i bagaget. Suck.

Tema S går framåt

Idag har jag gjort en spännande sak, ett konditionstest. Det var som väntat, inte helt bra. Inte så bra som jag vill att det ska vara. Om man delar in svenskarna i 1-5 på kondition så befinner jag mig tillsammans med ca 20% i grupp….2. Men alltså man måste ju upp till medel iallafall, till en trea. Man mäter även syreupptagningen och min var 28 ml/min. 35 är rekommenderad för god långsiktig hjärthälsa. Jag har ju tema S i år där Sport/motion är en del och nu är jag taggad. Till sommaren ska jag testa mig igen, kanske kan jag nå till 32/33 tills dess. Om jag ligger i, heja heja!!

Perfekt att det var måndag idag, gick nästan en mil, eller okej då – 6,5 km med AnnaMalin ikväll, bästa motionen som finns är det.

En annan roligt sak jag gjort ikväll på tema S -som i Skapa- var det här,

20140224-235938.jpg
Bundit en bukett av de här vackra som en speciell person ska få imorgon. Fina Fair Trade rosor, så roliga att jobba med. Resultatet får ni se i morgon kväll kväll för nu är det dags att Sova.
Måste ju sköta alla de där tema S målen;)

Måndagsblomma

20140224-181201.jpg
Det finns en liten loppis mitt emot vår pizzeria som typ aldrig är öppen. En liten dam som samlar saker i källaren. Men igår stod dörren plötsligt på vid gavel och jag ställde mig på bromsen påväg hem från fylla-på-mjölken besöket på Ica. Hittade en del riktigt fina saker att planta i. Bland annat den här söta sockerburken. Den fick en pärlhyacint och en ängel från formia keramik, sen var den redo att ges som en liten tackgåva till en vän som gjort något riktigt snällt för mig och min familj. Tack Annelie!

Idag har vi haft vår här i luften. Ljust och torrt och underbart, så vi delar väl denna lilla vårblomma och önskar varandra en fin ny vecka och en trevlig måndag!

Veckans bästa!

IMG_9289

Veckans bästa händelse: Min kusin har just precis idag fått sitt första barn! Första barnet, det finns inget större….Och Madde fick sin lilla dotter, GRATTIS till er båda!! Är det något jag skulle vilja få återuppleva så är det de där magiska första veckorna med en ny liten människa, det är verkligen fantastiskt. Men nu är det er tur och jag gläds så med er!

En annan lite mer världslig sak som gjort mig glad i veckan var när jag hittade den här blusen. Pep in på Myrorna en lunch och precis innanför dörren hängde den här Odd Molly saken. ”Den kom just från Göteborg, jag hängde ut den för 20 minuter sen” berättade den alltid lika glada och peppande Myransäljaren bakom disken. Går man ofta, ja då har man tur ibland och nu vet vi, torsdagar får Myran i Jönköping klädleverans.

IMG_9276

För 120 kr för en vit spetsblus från Odd Molly, det är tur det & helt klart veckans fynd!

Försökt buda mig till liknande skapelser på Tradera ibland men alltid dragit mig ur när priset skenat iväg. Men nu har även jag ett Odd Molly plagg – en sisådär 5 år efter alla andra =) Litet Halleluja moment för en SH-shoppare!