Så här ser den ut, tvättstugan som Gud glömde

 

IMG_2136

Eller nja, kanske inte helt rättvist att ge honom skäll för det här när det är maken som är avdelningschef för tvätten i Familjelivet AB.  Han har haft posten i 1,5 år nu då han efterträdde mina tidigare 19 år i uppdraget efter hårda förhandlingar.

IMG_2137

Men han gillar inte titeln och posten något vidare och ni vet hur det går utan inspiration här i livet: dåligt. Eftersom han även är chef för avdelningen yttre miljö och fuktskydd så har vi gjort ett skifte. Tillfälligt, hoppas jag. Men en dräneringen är en stor sak så det är helt i sin ordning. Eller?  För hur ska man egentligen tänka kring detta med lika arbetsbörda inom en familj. Vi har haft 20 år på oss att hitta svaret men diskussionen fortgår nästan dagligdags. Fast kanske är det så här för alla? Eller har folk tvättstugor och kök som i ikea katalogen ? Jag vet inte…..

IMG_2138

……allt jag vet är att nu har jag en plan. Klockan 22.00 varje dag denna vecka ska jag ta med mig min lilla blommiga radio hit och när jag lyssnar på Sommar i P1 kommer tvätten att landa där den ska utan att jag nästan märker det. Så trollbindande kan det programmet vara. På fredag kväll ska här vara fint innan den tillfälliga tvättchefen tar helg för att bistå chefen för yttre miljö med förnödenheter och uppmuntran under helgskiftet på tema fuktskydd.

Familjelivet AB, jag undrar så hur det ser ut hos alla andra ibland?

Just nu – sten bortskänkes

20140629-135142.jpg

Idag kör jag sten och svettas. Kullerstenen sparas i ett hörn och gatstenen i ett annat. Betong och sprängsten från trappan slängs i kärran. Och hela tiden den bästa utsikt man kan ha, min egen hantverkare med bar överkropp och snickarbyxorna på med släggan i högsta hugg. Vackert. Jag kan knappt lyfta släggan, han kan slå sönder 40 år gammal betong med den. Fascinerande.
Snart ska ni få en bättre rapport det här projektet går framåt i farlig fart.

Men de här stenarna, vad ska jag göra med dem?

20140629-135522.jpg

Lite retro-cool är den ändå, zick-zack stenen. Vi har minst 10 kvadrat och det bär mig emot att slänga dem. Så om någon vill ha är det fritt mot avhämtning. Bara att dyka upp. Men till nästa söndag måste de vara väck för då ska grävmaskinen börja sitt jobb just på denna vägg. Skynda att fynda!

Familjedag med lyckostråk

Vaknade idag utan ont i ögat. Ser fortfarande ut som Shreck men så tacksam att det onda är över. Har hållet mig inne idag, städat och fixat. Men nu, nu ska ni få ser hur vår familjedag var. För det är såhär att det blev dags att byta bil. Vi hade tre önskningar 1) dragkrok -för alla projekt, 2) Manuell växel, för alla övningskörningar och 3) sex säten för alla familjemedlemmar. Detta gick inte att förena så sista önskningen fick vi avstå. Från och med måndag har vi en bil där inte alla får plats. Det ska väl gå, det är ju inte varje dag vi är alla sex men just familjedagarna kan bli knöliga. Därför ville jag så gärna ha en nu och ordnade en hemlig utflykt för mina fem killar!

IMG_1986

Trots vilda gissningar var det ingen som prickade in etapp ett: Havet. Vi stannade vid Akims badet och där var det fint ska jag säga. Fräscht och nybyggt.

IMG_2005

Vi fikade på badfilten. Köpta bullar som tinat precis lagom på resan, Ballerinakex och chips. Hej transfett och hej glada barn!

IMG_2035

Sen blev det dopp i det salta havet. Två barn hade fortfarande lite feber. ( Stressen när man har 1,5 dag kvar på jobbet och förskolan ringer och meddelar sjukt barn, den önskar jag ingen. Särskilt ingen ensamstående. Nu nog tog mannen barnen trots att det var min tur. Det är kärlek det.) Men är det sista chansen så är det och utflykt fick det bli ändå med Ipren i väskan. Och ett yttepytte litet dopp i havet.

IMG_2044

Innan vi for in till etapp två: Göteborg. Då var alla dessa vildar hungriga igen så vi började genast med utfodring på närmsta transfett ställe. Mycket uppskattat! Mätta och glada gick vi till nästa utflyktsmål: Universeum. Ligger vägg i vägg med Liseberg men idag ville jag vara med min familj, prata och umgås och det går inte på liseberg. Det är kul på ett annat sätt men jag har bara inte kraft till det nu. Allt folk, all trängsel, alla höga ljud. Hualiga. Nej nej nej. Men Universeum blev precis så bra som jag hoppades.

IMG_2081

Till och med bättre!

Akvariet är magiskt, här är det den 3,5 meter långa svärdfisken miss Sokrates som simmar över oss.

IMG_2063

Hajen Herman och hans hov var också mäktigt. Det var inte mycket folk och personalen tog sig verkligen tid att berätta och svara på alla våra frågor så som: Hur sover de, vad äter de, får de barn, hur putsar man fönstret. Det fanns en damm där man fick klappa fiskarna och det tyckte Josef var så roligt att han skrattade så alla runt omkring föll in i skrattet. Finns inget så befriande och smittsamt som ett barns glada skratt.

IMG_2090

Det fanns en hel avdelning om rymden och alla som läst ” Halvan och rymden” med sina barn någongång blir inte besvikna, som synes. Här fanns allt, toaletten med bajspåsarna, de hängande sovsäckarna och rymdstolen. Lycka för både stor och liten.

IMG_2049

Uppe på taket fanns en dinosaurie värld men trots att vi sa: ”det är bara batteri” blev Josef rädd och ville inte gå in. Så då blev det en klänningsbild istället. Den här alltså, den är min semesteruniform nu, värsta sköna Lindexfyndet. Fin ihop med både rött eller vitt är den också.

IMG_2115

Sen blev det experiment avdelningen med massa tips och trix. Det är det bästa med Universeum, att det är så roligt för alla åldrar. Inte alla familjeattraktioner som klarar det men Universeum får full pott av mig. Här fanns dräkter av kardborre som de kastade sig mot en kardborre vägg i, precis som värsta spiderman. Alltså det såg så roligt ut och vi skrattade så jag fick ont i magen. Då och flera andra gånger under dagen kom det, det varma snabba stråket av lycka genom kroppen. Tacksamhet.  Här är jag nu och jag har det bra.

IMG_2124

Man kunde mäta sig med en radarmaskin och då visade sig att den här killen växt om sin far med 0,9 cm. Stort! Vi var sist ut på hela universeum men ingen familjedag utan glass så det fick bli glass-stund på ica i parkeringshuset. Sen körde jag hemåt i sommarkvällen och tänkte på alla utflykter bilen gett oss. Som den här och den här och den här. Nu stundar nya tider, nu gäller nya lösningar. För en familjedag i någon form lite då och då, det måste man ha. Nästa gång kanske vi ska cykla? Inte en så dum ide ändå, det ska jag föreslå på nästa familjeråd minsann!

Släng inte sopor – det kan sluta så här

20140627-232212.jpg

Det skulle bli en så bra dag idag. Lillebror och jag skulle ut på olika roligheter. Ska bara städa lite först, ska bara slänga lite sopor. Ur soptunnan studsar något rakt in i mitt vänstra öga. Duscha, skölja och duscha. Hjälper inte. Åka till vårdcentralen, hjälper inte. Har haft så ont, som om vore det en stor glasbit där inne. Ögat svullnar upp och tillsist hjälpte mamma mig till jourcentralen. Två läkare grejjar för fullt men det är fortfarande oklart om skräpet är ute eller ej. För tillsist fick jag den ljuvligaste bedövningen jag upplevt och ögat slutade värka. Men särskilt snygg är man ju inte. Jösses. Nu ska jag skynda mig att somna innan bedövningen släpper och hoppas på att vakna vacker imorgon. Eller bara utan detta onda iallafall. Annars får det bli ögonmottagningen på sjukhuset. Jag som vill vara hemma och blogga om vår familjedag, för det var en fin dag det. 10 av 10 möjliga. Annat än den här dagen, den får bara en trea. Så släng inte sopor, det kan vara farligt! ;)

Nu är den här, semesterns första dag

Att vakna på semesterns första dag, det är en känsla av overklighet i det. Iallafall när tempot är så högt in i det sista. Men nu är jag framme, nu är jag ledig i fyra veckor. Nu ska jag sova, vila och vara mer med dem jag älskar mest här i världen. Nu ska jag pyssla mer med min förälskelse huset. För jösses vad här ser ut. Det är stökigt till nivån att väggarna trycks utåt. Särskilt i tvättstugan. Och ute går det framåt i en farlig fart, altanen är nere och mer av det får ni se imorgon. För idag inviger vi semestern med en familjedag. Det var längesedan sist men nu sitter vi alla sex i bilen påväg mot hemligt mål. Jag och de fem männen i mitt liv. Det kommer bli en fin dag.

20140626-121908.jpg

Och jag har ny klänning! För innan vi åkte pep jag iväg en snabbis till Lindex. Just idag var det 30 % på ett helt köp och sånt kan jag inte motstå. Fyllde på med tshirtar och kalsonger till lillemann (eftersom alla verkar ligga i den svällande tvättstugan) och några fynd till mig bland annat den här blå mjuka klänningen för 75 kr. Inte för fin, inte för sjabbig utan helt enkelt perfek för en familjedag.

Ser ni den tufsiga syrenhäcken bakom mig? När vi flyttade in för 2 år sedan nådde den till taket sen har den klippts ner i två omgångar. Men nu ska dem grävas upp, nu ska här bli någon form av staket istället. Kommer bli finfint det!

Investeringsdags

20140625-223956.jpg
Jag försökte köpa mig en bikini häromdagen. Det var inget roligt.
Svårt att uppskatta sin kropp i ett trångt, stressigt och ljust provrum. Svårt att Embrace your self just där. Tänkte att jag skulle bli lika lycklig som kvinnan på bilden till sommarens finaste dagar och frimodigt bada i hav, sjö och bassäng. För jag älskar att simma men jag älskar inte simkläderna. What to do?

20140625-224733.jpg

Jag får träna mig på att tänka mer så här. Jag får nog investera lite och gå till stadens fina underklädersbutik som kan sina saker. Jag får nog hoppa över second hand när det gäller just bikini. Jag får fixa barnvakt and just do it så får jag återkomma med rapport från årets svåraste investering framöver. För simma i havet det ska jag!

Historien om en filt

IMG_1527

När vi gifte oss fick vi en fin gåva. Det var en av mina bästa vänner då, Gunilla, som kunde sy. Hon sydde av små, små lappar ett helt överkast. På sidan broderade hon Ingen väg är lång med en vän vid sidan.
Man kan inte få en mycket personligare och gåva än så.
Tänk, för några årsedan när den sista bröllopsskålen gick i kras grät jag. Det var väl en PMS dag men det kändes så symbolikskt och illavarslande på nått vis. Men med filten är det precis tvärtom. Våra första 12 år som äkta makar prydde den vår bädd och här har barn ammats och hoppat, här har sjukdagar tillbringats och frusna vinterfötter värmts. Här har sagor och läxor lästs och så är den ju värsta bästa kojbyggarfilten med. Men så började de vita rutorna ge upp, sen de gula. När mormor virkade ett vackert överkast i julklapp var det dags att byta. Men en gåva som denna kan jag inte förpassa, nu fick filten ett andra liv som badfilt på ålderns höst. ”Hämta badfilten” ropar jag till familjen och alla vet precis vad jag menar. För hela Småland runt har den hängt med oss, stor och mjuk och trygg. En filt som syns på stranden, en filt som nu bär så mycket minnen av soliga dagar att jag blir glad när jag ser den på sin vinterförvaringsplats. En gång om året tvättar jag den men sen får det vara, vill inte slita i onödan, vill att filten ska få vara med länge länge till. För ingen vän är lång med en vän vid sidan. även om vännen är en filt. Om du läser det här Gunilla vill jag att du ska veta att trots att våra liv skilts åt och nu mest sammanstrålar i ett julkort och ibland på Facebook såhär i familjelivets intensiva tidsålder: Din bröllopsgåva höll längst och gör mig glad än i dag. Tack!

20140623-234750.jpg

En gång har den varit i tidningen till och med din fina filt. Det var sommar & nyhetstorka och en reporter letade upp oss på stranden så hamnade vi på första sidan hela familjen, blöta i håret på det gröna lapptäcks överkastet med rubriken”Vi gillar att testa nya badstränder” Så en lång artikel med intressanta saker som ”pappa Robert säger, det har varit fint väder i år.” Vi skrattar fortfarande åt den artikeln ibland. För inget stärker gemenskapen i en familj så som att skratta åt samma saker.

Ett par rejäla gummistövlar är ju skoj

20140623-212602.jpg
Ja men då är vi igång med det lilla projektet dränering! Först ska de 40 metrarna runt huset få fri lejd för grävmaskinen, etapp ett är att ta ner vår låda till altan. Det är brädhögen ni ser där nere på gräset fotad uppifrån balkongen. Som nu på något övernaturligt vis helst ska teleportera sig till sortergården.
Jag har dubbla känslor för det här projektet. Alltså det är nödvändigt då källaren är fuktig och två barn bor där men ändå, att dränera känns lika kul som att köpa sig ett par rejäla gummistövlar i skogsgrönt när man just spanat in värsta rosa klacksandaletterna. Inte så kul alltså.

Mitt sommarprojekt var tänkt att bli tapetsering av sovrummet. Köpte en så fin tapet redan i november som ligger under sängen och väntar. Har inte haft varken kraft eller tid för den i vår men brukar ofta tänka innan jag somnar in på hur fint det ska bli. Planen var att hugga i på första semesterveckan medan valfri tonåring med behov av pengar lekte med lillebror. Men nu blir det inte så för nån måtta på röran får det vara. Dessutom behövs samtliga tonåringar med behov av inkomst i dräneringsprojektet för varken brädor, gamla betongtrappor eller vildvuxna syrenhäckar kan självmant teleportera sig till stadens sortergård. Tyvärr.

Så tapeterna får ligga där de ligger ännu ett tag och jag tröstar mig med att skissa på trädgården och nya entrén istället. Grus, pioner, smidesstaket, hängsälj med mera är inte heller så dumt att tänka på precis innan sömnen kommer. Det och att huset står stadigt utan att vara det minsta våt om foten i sina nya gummistövlar.

20140623-215132.jpg

Prio1

Tonårsmorsan har varit på nattligt utryckning. För det är med stora som med små barn, man vet aldrig när larmet går. Därför är det så skönt att aldrig dricka alkohol, jag är alltid redo att hoppa in bakom ratten och hämta ett barn som vill hem. Ett barn som behöver något, kanske pengar, värme, tröst. Ikväll var det flera saker som gav utryckning men en stor som tog sin tid. Kärlekssorg. Fy vad svårt det är. För man minns ju, det gör aldrig så ont som i tonåren. Känslorna är så stora och starka, så nya och mäktiga både de bra och de dåliga. Samtidigt vet man ju nu att kärlekssorg går över och livet ger nya möjligheter. Att nånstans där mitt emellan försöka landa samtalet i förståelse och hopp, tröst och pepp. Eller att iallafall få finnas där, bara det är stort för mig. Att de ringer mamma när de behöver. Min mamma gav mig alltid en femkrona när jag gick iväg, ifall jag skulle behöva ringa hem från en telefonkiosk. Det behövde jag, flera gånger på de sju åren mellan 13 och 20. Nu ringer de istället i tid och otid på mobilen eller faktiskt inte så mycket i otid ändå. De ringer när de behöver sin mamma och då gör Tonårsmorsan en prioritering i stil med SOS. Ikväll var det ett prio1 larm så bara att åka. Ibland är det prio2 eller 3 och då får de vackert vänta på sin tur. Men finnas där för dem, det vill jag göra.