Tack Lena!

När man flyttar får man dem på köpet, sina grannar. Ingen aning om hur det kommer att bli har man när man flyttar in. Men vi fick inte bara mina drömmars hus utan också ett helt gäng fina grannar. Det är mysigt tycker jag, att växla några ord över häcken och staketet nästan varje dag. Att följa varandras parallela liv och prata både hus och annat. En dag kom min granne Lena och sa: kom och kolla i mitt garage, jag har lite grejer du kan få om du vill för du gillar ju loppis!

IMG_3637

Så många fina saker! Olika kannor, vackra mjöl och socker lådor, såssnipor och så några små vänner;

IMG_3639

små söta figurer. Brukar alltid spana på det för de blir så charmiga i den rätta planteringen. Jag gillade alla de här fyra mycket. Men bästa fyndet från Lenas garage blir nog ändå;

IMG_3646

En vacker ostkupa i glas. Blev kär direkt. Här hemma är osten ofta invirad i både folie och stora willyskassar. Om folk tar sig tid att slå in den alls vill säga. Men nu är det slut med det, nu ska det serveras ost med STIL! Och så 11 vackra fat i rosa. Det är frukfat sa Lena och jag fick omedelbart en ide på när och hur de ska användas, kommer bli finfint det. Tack & kram bästa granne!

Vad gör ni på höstlovet? Vi gör det här!

20141030-193154.jpg Årets höstlovs-familje-aktivitet gick av stapeln igår och det blev bowling. Så fint att se 18 åringen lära 5 åringen bästa bowling knepen. Mina fina söner. Allt var bra men jag skulle ha haft med mig öronpropparna. Efteråt fikade vi hemma hos min syster och hennes sambo, de fick en loppispresent som jag snart ska visa. En av mina absoluta favoriter som jag alltid slår till på när jag hittar.

Idag vaknade vi och det var FROST. Första gången i år tror jag. Maken har tagit ledig och vi drog till skogs.

20141030-193547.jpg

De har två alltså! Älskar att plocka svamp tillsammans. Jag skulle haft på mig långkalsonger men annars var allt perfekt. Korgen fylldes med trattisar som blev en del av dagens middag.
Nu har jag just lyft in mina två olivträd från trappen, om det blir frost igen. De får väl en chock här inne i stugvärmen kan jag tro. Men mysigt är det, med höstlov, eld, ledig make och tonåringar som dräller in och ut på alla (o)möjliga tider.

Färgstarka insikter

Idag har jag träffat min kurator. Hon är bra. Efter varje samtal blir jag helt utmattad, måste sätta mig i vårdcentralens entrehall en stund för att hämta kraft och orka gå till bilen. Men också för att jag får den där speciella känslan av öppenhet, av att kunna se klart och förstå mig själv och livet mer. Tar upp vad jag har och antecknar de tankar som kommer på kvitton och visitkort. Dessa små fraser har hjälpt mig mycket framåt. Kanske är den där totala orkeslösheten ett sätt för kroppen att få mig att stanna upp och höra vad sinnet vill säga? Ingen aning men funkar gör det och dagens lilla lapp skulle jag nästan vilja rama in.

20141028-113426.jpg

Solen bröt igenom och lös varmt där jag satt, bestämde mig för att ta en promenad på kyrkogården som ligger precis bredvid. Titta till morfars grav, läsa på stenar och känna grusknastret under fötterna. Långa liv, korta liv, Stora stena, små stenar -här finns allt. Så olika de kan bli våra liv. Gick vidare till torget och köpte blommor till allahelgona dekorationerna. Det ska bli färgglatt till morfar -han var faktist färghandlare hela sitt liv, det står till och med på hans sten. I år blir det något som matchar den fina titeln. Färghandlare. Mer färg i livet på båda in och utsidan, det tror jag vi alla skulle må gott av.

Höstlovsuppladdning

Går min morgonrunda i huset och hittar ovanligt många långa sovande tonåringar lite varstans. Just de, nu är det höstlov. Alla lediga och hemma. Fullt i sängarna = tomt i kylskåpet. Jag gillar egentligen att handa mat. Tycker det är den största känslan av lyx att gå där med korgen och plocka ihop mat till min familj, att hamstra som en ekorre. Brukar planera på onsdagar och veckohandla på torsdagar. När allt är som vanligt vill säga, nu har det bara blivit dutt-i-dutt handlingar väldigt länge. Har inte kunnat tänka, inte orkat med stora affärer. Det är ljudet, värst är allt BLIIP, BLIIP, BLIIP i kassan. Rummet snurrar och jag måste hålla mig i något. Men nu bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och gjorde en ordentlig höstlovsplanering sen åkte vi tillsammans maken och jag till affären, tog varsin vagn och shoppade loss.

20141028-120008.jpg

 

”Nytt personbästa på långt kvitto” sa den unga killen i kassan glatt. Jag var glad att vi var två och att han är stark mannen min. Ner i korgen, upp på bandet, ner i kassar, ut i bilen, in i huset, upp i köket, in i skåpen. Många steg men nu är det gjort och alla med höstlov kan äta när det behövs. Gjorde ett litet fynd på Willys med som förgyllde det hela.

20141028-113334.jpg

 

Tjusig pumptvål! Tvål och doftljus är två saker som ofta är helt oskäligt, hutlöst dyrt. Inget för storfamiljer. Men den här lookaliken till LaBruket, HouseDoctor och annat flaschigt kostade endast 13 riksdaler. Jag köpte 4 st, bäst att passa på. Hoppas du hittar en på ett Willys nära dig med, för visst är det fin och man måste ha rena händer innan maten säger mamsen!

Veckans fynd: fast mark under fötterna

Vaknade idag och hittade ett mail från en tjej som kallar sig bara en vanlig bloggläsare. Hon skriver att hon vill skicka lite kämparglöd så jag snart orkar uppleva det härliga i livet igen, att hon saknar mina inlägg med secondhand fynd, klänningar och blomster. Well, det var inget vanligt mail för mig och jag tänker att kanske har hon rätt, kanske är det dags för ett veckans fynd igen? Sista söndagen det fanns ett här på bloggen var en blomsterbänk den 13 juli och det är onekligen en stund sedan nu. Så hittade jag också ett fynd av det praktiska slaget i veckan.

IMG_3664

Gummistövlar i rosa! Perfekt när man har en pulkabacke att sakta massakera på tomten.

Veckans fynd: Knallrosa gummistövlar, 50 kr Bra & Begagnat

Mina gamla stövlar med rosa blommor hade nästan 10 år i klacken och gick en värdig död till mötes en dag tidigt i våras när den här bilden skulle tas.

DSC_0321

Det var AnnaMalin och jag fulla av drömmar och idéer klev rakt ut i Vätterns kalla vatten och dödade mina stövlar för alltid. Men det var det värt för jag ÄLSKAR den här bilden. När molnen hopar sig bläddrar jag fram den i min telefon och minns hur vi skrattade, hur ljus den kändes just då, framtiden.

DSC_0338

Nu är den mer oklar där borta vid horisonten, min framtid. Dimmigt kan man säga att det är men kanske skingras molnen snart. Jag är glad att jag har familj och vänner vid min sida, det hjälper mig att stå stadigt och sakta återfår fast mark under fötterna på vägen framåt. Det och omtänksamma bloggläsare som har helt rätt: Klart vi ska börja med veckans fynd igen!

Vintertid

I natt kommer den, vintertiden. Tänk att vi är här nu, på tröskeln till november och vinter. För mig har det varit sommar ända till nu. För det var liksom ingen sommar för mig när det var sommar för alla andra, jag fick min när alla andras var slut istället. Solen har skinit så många dagar och värmen har stannat kvar. Nästan varje eftermiddag har jag suttit en liten stund på trappen och vänt ansiktet mot solen. På vår provisoriska trapp som leder rakt ut i den jordhög/pulkabacke som är resterna av dräneringsprojektet. Som ett monument av hur det kan bli när livet ändrar planerna tronar den på tomten. Solen har lyst och gett mig känslan av att sommaren fortfarande pågått ända tills idag. Jag känner sån tacksamhet för det, att jag fick lite sommar ändå. Idag har vi jobbat i trädgården, det duggregnade och dimman föll i den friska luften. Lukten av höst ger mig lugn och jag känner mig redo, välkommen vintertid och välkommen november. Men tusen tusen tack för att jag fick ha sommar ända fram tills idag.

6405159175_ecc3bd1b41_b

Det ena ger det andra

IMG_3543

Min söta mormor hade namnsdag. När jag såg de här fina dimmrosa rosorna, nästan lite smutsiga i färgen ville jag ge dem till henne. Tillsammans med några vita prärieklockor och murgröna blev det till min första bukett på länge.

Om en vecka är det alla helgona helgen. Varje år har jag gjort något eget till gravarna men i år har det varit helt blankt i huvudet. Får väl erkänna mig besegrad och köpa en krans har jag tänkt. Men så igår fick jag syn på en sak i tvättstugan och plötsligt fanns den där, bilden i huvudet vad jag vill göra till morfars och till farmors grav. Märkligt ändå hur det ena ger det andra.

IMG_3540

Men nu är nu och idag vill jag önska dig en fin lördag och en vilsam helg.

Kram!

 

HÄR ÄTER VI UPP MATEN!!

Sitter mätt efter lunchen som ätits enligt schemat och tänker på detta med maten, varför jag äter dåligt. För det kommer inte hemifrån, när jag var barn fick jag alltid varm och god mat på hyfsat regelbundna tider. Minus torsk med äggsås då. Men även den rätten förstörde skolan för mig. För det började redan den första veckan i första klass. Idag är det blodpuddig skrek mina kompisar glatt och mattanterna la upp ett lass på min tallrik. Redan på första tuggan kom den, paniken. Vad var det här? Något så fullständigt vidrigt hade jag aldrig smakat. Tuggade och försökte men det gick bara inte. Alla de andra rusade ut på rast och jag reste mig för att gå efter. Då stod hon där; den stora tjocka tanten med sina vita kläder och sitt hårnät, med den stränga munnen och de hårda ögonen. HÄR ÄTER VI UPP sa hon och parkerade sig vid mitt bord. Jag minns paniken mest, ulkandet och tårarna. Kampen. Först när klockan ringde släppte hon ut mig. Sen fortsatte det på samma vis nästan varje dag i tre år. Varje vädjan om snälla inte så mycket besvarades med HÄR SMAKAR VI PÅ MATEN. Sen vaktade hon papperskorgen med sina hårda ögon och nästan jämt var jag sist ut. Så började jag mellanstadiet och skolan blev större, eleverna fler. Det blev lättare att gömma maten under servetten, smita ut och spola ner på toaletten eller kanske till och med ibland i papperskorgen. Att tacka nej var aldrig ett tillåtet alternativ. När jag ser dessa två byggnader idag knyter det sig i magen. Minnet av ravioli, lever, järpar, blodpuddig, potatisbullar, torsk, isterband, makaronipudding sitter som en klump.

Så fyllde jag 13 och började högstadiet, det enda jag kände var frihet. Så klart gick jag rakt förbi matsalen och direkt till kiosken, köpte en Twix och en chokladboll varje dag i tre år. Hunger minns jag aldrig att jag kände, bara panik över tvånget, vakten, lukten, blickarna. Rädsla och maktlöshet. Nu var det över, nu kunde jag välja.

Jag fortsatte välja att avstå allt utan det söta som alltid lockar. Lätt att tugga, lätt att svälja. Men nu nu orkar den inte mer kroppen, utan bra energi, utan rätt bränsle. Det är svårt att lära om för den sitter djupt den där känslan av att vilja fly när mat ska serveras. Hjärnan gör sig tusen ursäkter och känslorna lurar mig men jag försöker en dag i taget. Idag blev det räkmacka från fiket, imorgon blir det lax. Men aldrig aldrig aldrig att jag tänker tvinga ett barn att äta upp på det sättet och jag hoppas hoppas hoppas att inte en enda arg tant i hårnät finns kvar runt om i Sveriges skolor. För mat är en gåva, inte en skyldighet.

Onsdagsbelöning

Onsdag och bonde söker fru-kväll. Vi håller i och är helt inne i alla de olika människorna som längtar efter kärlek. Som kämpar för att uppnå en dröm. En sak jag kämpar för att uppnå är en som det heter god kosthållning. Boken fri från depression visade tydligt att det är min största utmaning, att det är här jag måste börja. Så jag fyller i scheman och äter på fasta tider fast jag inte är hungrig. Försöker äta mer mat och mindre sött. Men säger författaren, det är viktigt med belöningar, med många små delmål.

20141022-204429.jpg
Så på onsdagskvällarna finns en liten uppmuntran om jag skött mig. Vila och belöning i ett. Just idag kom de här kexen till mig via en bloggläsare. Mer om det senare men nu sitter de som hand i handske här i soffan med min egen bonde på vår onsdagsvila.

I ett rum där en katt sover….

20141021-120848.jpg
……har en inredare inget att göra. Säger allas vår Ernst. Helt sant. Älskar att ha vår goa katt som sällskap om dagarna, hennes spinnande ger mig lugn. Men jag är också glad över mina nya gardiner. Eller nya och nya, jag hittade dem på vinden och föll bakåt i minnet hur mycket jag älskade detta gröna blommiga tyg när det begav sig. Då hängde de i ett kök, nu har de fått en ny plats och uppdraget att ge en ombonad känsla inför vintern här i vårt sovrum. Visst blev det fint! Gardiner är viktigt för hela rummet och de vita kala Ikea-rullgardinerna som fanns här innan finns kvar där bakom för sin funktion. Men för hemtrevnad är blommigt böljande tyg bara så mycket bättre!