Nu får jag prova en ny väg

I helgen var vi några mammor som träffades under ett stort barnkalas och fick en pratstund mitt i vardagens framfart. Vi pratade om barnen för det händer så mycket med dem hela tiden, så många frågor, känslor, tårar, utbrott, frustration, rädslor och ilskor att hantera. Flera gånger hörde jag någon säga ”Om jag bara gjort annorlunda”, ”Om jag bara visste vad jag skulle göra”, och oftast ”Om jag bara inte gjort fel”

Det gör mig ledsen när jag tänker på det efteråt, att dessa kärleksfulla och kloka kvinnor känner att de bär skulden, att de gjort fel. Tänk om någon istället sa; Nu får jag prova en annan väg. Jag undrar vad den kommer ifrån, den där bilden av hur en mamma ska vara. Alltid lugn och snäll, steget före och förstående. Alltid avledande och uppmuntrande. Det går ju liksom inte samtidigt som man är svaret på alls behov. För så är det ofta – mamma är svaret på allas behov, från att hittat saker till att det finns mat i kylen, kläder i lådan och att rätt barn kommer till tandläkaren i rätt tid och ingen är ledsen, helst någonsin. Vet ni vad: DET GÅR INTE.

En varm sommardag för länge sedan stod jag i ett ångande kök med tre vilda grabbar som högljudt ville helt olika saker då insikten slog mig med kraft. Hur jag än gör nu kommer någon bli arg, ledsen och besviken på mig. Roligare än så är det inte att vara mamma i vardagen. Det GÅR inte att skapa en konfliktlös uppväxt.

En mamma är viktig i ett barns liv men den roll vi ger oss själva – att det ska vara lugnt & glatt & tryggt 99 % av tiden – är omöjlig.

Tänk om vi kunde börja tänka mer att oj det här var svårt, det här blev inte så bra, nu är det mycket men jag får pröva en annan väg. Om vi såg sanningen att mammalivet innehåller många svåra saker för alla och att ingen har svaren på förhand. Att man får pröva sig fram. Att man inte bara får utan ibland måste sätta läskigt hårda gränser. Att om det bli för svårt får man be om hjälp. Att barn har väldigt mycket känslor åt alla håll helt oavsett hur jag är som mamma.

Du är oändligt viktig för ditt barn och jag tror vi stärker både varandra och våra barn genom att sluta ge oss själva skulden, genom att låta livet vara mer som det faktiskt är: fullt av gupp, felkörningar, vägbyggen och snurriga rondeller att manövrera helt utan karta. Att våga bli lite mer reskamrater på färden istället för reseledare för våra barn. Att faktist sträcka på ryggen och tänka:  nu får jag prova en ny väg istället för alltid Nej jag gjorde fel!

Först då blir vi sannare mot oss själva och de små vi älskar allra mest, först då blir arbetet att vara mamma lite mer genomförbart och hälsosamt.20140525-154255.jpg

 

Fredagsblomma i rosa

IMG_5264      

Fredag. Mmmmm så gott det är! Ikväll blir det räkmacka och vila. Gemenskap och samtal. Och en blomma förstås! Den här planteringen är till en speciell person, men först delar jag den lite med er. Den lilla rosa orkidén och en plättar i luften / muhlenbeckia som fick bo i en klassisk Rosa Ljung kruka. Denna gång till och med i rosa färg. Rosa Ljung var en serie keramik som var stor på 70/80 talet. Ganska enkel och i stor produktion men vissa av alstren gillar jag. Du hittar lätt en Rosa Ljung sak på närmsta second hand och med lite tur kanske en i denna fina rosa färg. För det är ju så härligt med färg till våren!

IMG_5267

En liten Pippi fick vara med, så söt och vårlik. Porslinsfigurer finner du också enkelt på loppis och SH affärerna MEN du kommer få leta efter de fina för på porslinsfigurhyllan ser man sällan skogen för alla träd om man så säger!

Fredagskram & njut av helgen min vän!

Snurrig shoppare

Idag gjorde jag en klantig sak. Tog en tur till Erik i stan och där var folk som på Ullared. Hittade lite att prova och så, flera timmar senare inser jag att jag glömt min egen favorit kavaj där i provhytten. Suck. Ringer och ringer utan svar vilket jag förstår i ullareds ruschen. Så jag får åka tillbaka och då hittar jag den prydligt uthäng i butiken ;) Tur för mig att ingen hann köpa den!

 

Jag provade den här fluffiga blommiga kappan men den var lite mycket även för mig. Fast ljuvligt tyg eller hur! Det blev två nya toppar till nya jeansen istället och så det här;

 

Massvis av påskpynt. Kan inte motstå då de gör mig så glad de söta små sakerna. Även några krukor i perfekt färg till nytapetserade sovrummet blev det. Och en kruka som var truly vintage & vacker som bara den hittade jag med.  Tur att jag inte behövde betala med kavajen för då hade det blivit dyra fynd men nu blev det tillsist precis som sig bör, ytterst prisvärt och inspirerande istället! 

Nån som älskar att sy kanske?

IMG_5199

Alldeles nyss träffade jag en läsare på Erikshjälpen som köpt så fina dukar och jag blev ju lite sugen. Bara några dagar efteråt kom mamma förbi med en stor kasse, full med just dukar. De var ärvegods och kom i olika former och storlekar. Har ingen aning om riktigt var de ska hitta sin plats, nu ligger de utspridda på matsalsbordet och liksom ligger till sig lite. Men kolla in den översta med sina rara påskkärringar. Hur fin? Rolig på nått vis, kanske får den bo i hallen. Till helgen måste påskpyntandet börja och varför inte utgå från just den här? 

Den lilla duken med Smålands Linnea är också fin. Vore jag mer road av att sy skulle den få bli en kudde till soffan. Ser den framför mig precis men hur det ska förverkligas är mer oklart. Har fler kudd-projekt liggande som skulle bli hur fina som helst i vår svarta soffa, måste bara lösa detta med sömnaden först. 

Sökes: någon som älskar att sy och vill sätta händerna i ett litet vintageprojekt mot en slant!

Liten utflykt 

 

Varit iväg med jobbet på konferens och slog till på de här två dressarna. Först den nya grå från Åhléns. Väldans användbar sak som fått komma ut mycket både dag och kväll. Nu blev den dagdressen ihop med favorit kavajen. Till kvällen valde jag en sann loppisfavorit;  

The red one. För att den har fickor! Hajja hur bra en klänning med fickor är, att slippa väska för telefon och andra små nödvändiga saker är underbart. Extra bra när det bjuds på oväntade dans möjligheter. Just upptäckt telefonens hälso-mapp/app och den visade att det minsann dansades 9573 steg i går kväll. Det var över två år sedan livet sist bjöd upp till dans såhär och jösses vad kul det är dansa ibland!! Måste bli fler gånger.   

Gillade de här i hotell foajén: hattlampor! Så fina i den i övrigt moderna miljön. Lagrar tipset för kommande inrednings projekt, kan ju inte vara alltför svårt att fixa?!

Nu blir det hem till smulor och gips, kramar och tvätt, kärlek och kiv. Men det var skönt med lite miljöombyte och ny kunskap, det var det allt.

veckans fynd: smygstart på påsken

IMG_5281

Veckans fynd: två små kyckling-krukor från Bra & Begagnat, 10 kr stycket.

Men visst är de söta! Och mer kommer det framöver för påskhyllan hos Bra & Begagnat var full med finheter i år. De här får smygstarta påsken på vårt köksbord, så underbart när solen flödar in och alla färger blir gladare igen. Nu vill jag bara stuva undan allt som är svart och ha färg, färg, färg. På allt från kläder, krukor och inredning. Och varför jag en gång valde en svart soffa är & förblir ett mysterium. Nu vill jag fylla den med kuddar som matchar påskpyntet!

Tiden som går

Bild 106

Jag fick ett brev från dagis, det var en uppgift att skriva om barnets födelse och skicka med en bild. Så man letar och blir så glad när man hittar den, mappen i datorn med just de där första magiska bilderna. Det är bara 5 år sedan men kunde lika gärna vara 105. Så känns det och så ser det ut på alla i familjen. 5 år är så lite tid i ett helt liv men ändå så otroligt mycket tid under ett barns uppväxt. En baby blir redo för skolan och ett barn blir vuxet. En mamma blir äldre. Märkligt är det, livets gång. Fick jag välja en enda tid i mitt liv att leva om så tror jag att det skulle bli den här; första halvåret i Josefs liv. Jag var så lycklig! Så lugn och harmonisk, så liksom i MÅL. Hade längtat så efter flera saker: en baby, tid hemma, att finnas där när barnen kom från skolan, fredagsmys utan stress. Alla de där åren vi velade och funderade på om det skulle bli en fyra eller inte så hade jag en bild i huvudet, en klar bild hur jag satt i en svart soffa och ammade en baby med min man tätt intill med sin arm om mina axlar. Den där samhörigheten. Och så blev det.

Nu blir det den här bilden som får följa med till dagis för nått foto av min inre måbild blev det aldrig. Men i denna bild känner jag samma sak: samhörighet, lycka, tillit. Förundran & välsignelse. Jag vet att jag var trött, ser att jag är blek efter blodförlusten men det jag minns är bara hur det kändes och det kändes KÄRLEK.

So Stylisch!

Men kolla in grabben! Så fin idag inför familjegudtjänsten där hans förskola skulle medverka. Ny från topp till tå. Vi hann lite mer än klippa håren i onsdags, det blev även lite vår-shopping. Älskar när Lindex skickar ut kuponger med ”25% på ett köp” Man får ju hela momsen, då slår jag till. Och skopunktens stadiga ”ta 3 för 2″ har ju varit en välsignelse många gånger för oss. Jag är en sån som faller för kuponger jag;) Men hans jacka blev undantaget som bekräftar regeln, en fullprisare från Polarna & Pyret. Spanat på den länge för den är så fin. Så bestämde jag mig för att skäma bort oss båda lite med en extra fin jacka. Det är ju ändå skolstart till hösten och allt. Ni vet hur man förhandlar med sig själv ibland.

Gudstjänsten idag var så fin, skriver nog en rad om det sen när lugnet lagt sig i huset. Just nu fullt drag med kryckor, kompisar, mat, tvätt, ”slutpåtoapapperskris” legohav och akvariestäd. En vanlig söndag med andra ord!

En annorlunda dag

Vi klarade nästan ett helt kvartal. Vi kom ända fram tills idag, den 21 mars innan det blev dags för årets första besök på akuten. Men tidigt i morse ringde Simon och ville bli hämtad hos en kompis. Hans knä gjorde ont. Så ont visade det sig att vi inte fick in honom i bilen utan vi fick ringa ambulans. Och det förstår man verkligen för så här ser det ut.  

Ett krossat knä. Eller iallafall en knäskål med två frakturer i. Riktigt svullet och värkande. Det blev gips såklart, hela benet i paket. Kryckor, tre sorters smärtlindring och duschpåse fick vi också med oss hem.  6-8 veckor tar det att läka och han kommer bli så uttråkad stackarn. Men idag är han lugn och vi har på nått vis haft en fin dag tillsammans mitt i allt. Han får inte stödja alls på benet de första två veckorna så killarna har skiftat rum i eftermiddag för att förenkla och minimera antalet steg.  

Alltid när de är sjuka eller ledsna vill de vara i vårt sovrum. Det är visserligen stort och ljust, både mysigt och mitt i huset men jag tycker ändå det är charmigt på många vis att de kommer och gott att få ha även stora barn lite extra nära ibland.

Simon har så fina vänner som genast kom på besök. Muntrade upp med spel och godis. Småkillarna fick också vara med på en Yatzy och var väldigt nöjda. Mysigt att höra dem när jag passade på att gå ner i tvättstugan och plantera några blommor. Skönt att gräva lite i jorden efter en dag fylld av känslor. 

”This too shall pass” som de säger i filmerna och på vägen får vi lite extra tid tillsammans. I morgon får det bli lov att bli en söndagsfilm, länge sedan vi hade det nu!

Ibland tar jag en chans

Hoppet är det sista som lämnar människan och kanske gäller det även jeans. För det ÄR ju så fint på andra. Ser så snyggt och cleant ut. Coolt och classy på samma gång. Men jeans är lika hemskt att ha på sig som en rustning av järn på sommarens varmaste dag. Om du frågar mig. Fast man kan ju inte bara ge upp, nånstans därute finns kanske en go bralla? Har visserligen sökt i snart 42 år men ändå.

 

Nu har jag spanat på de här PLEASE jeansen i flera år. De verkar lovande. Men jag köper inte en läskigt oförskämt dyr byxa bara sådär. Vad jag däremot kan göra på en plötslig impuls är att shoppa loss på Blocket. Så hamnade de här två i min postlåda och tyget är lovande mjukt. Färgerna rätt. Det lilla hjärtat sitter där det ska. Kanske, kanske har jag hittat ett par jeans för mig nu?  Bad Josef ta ett kort i morse och han stylade mig så fint med sin älskade  schutte på huvudet. Det var den och inte jeansen han ville fota. Men, nu sitter jag här klockan nio om fredagskvällen och har fortfarande jeansen på mig. DET mina vänner är ett högt betyg. Ett ovanligt och riktigt lovande tecken. Inget kan vara bättre än en klänning men lite ombyte förnöjer alltid!