Vi ses på Instagram!

För det mesta har jag en väldig beslutsångest men så händer det att jag bestämmer mig i en blink. Eller kanske är det mer så att jag låter saker bara ske. Oklart hur det egentligen är men pausen som uppstod här på bloggen var inte planerad. Jag har funderat lite hit & dit men det är ju så roligt att skriva så tanken var att ånga på. Men så blev det en paus och det var inte så tokigt det heller.

IMG_7619

Bloggen har varit som en motor för utvecklingen av mitt intresse kring blomster. Jag älskar att skapa olika saker med växter, blommor och grönt. Då står tiden still, då hamnar jag i flow. Jag vill ha mer av det.  I augusti 2013 skrev jag om min dröm att få göra en brudbukett. Nu har jag gjort tre och vågar så sakta drömma ännu större.

Att fota och redigera, det ligger inte riktigt för mig på samma vis. Teknik som trasslar, tid som springer. Tid som jag gärna vill ha för blommorna och för mig och mitt gäng.

IMG_3043.JPG

4 söner och en man. Det är inte dåligt det, 5 karlar att dela livet med, att älska och fostra. Att skratta och bråka med, att bara få hänga med. Gemenskap & mening. Kärlek &sammanhang.

Bloggen har betytt enormt mycket för mig. Den har varit inte bara min motor utan också min kompis som alltid finns där. Mitt eget universum. Jag kommer sakna skrivandet och jag tror att jag kommer tillbaka hit igen fast i nya former ganska snart. Men för tiden som är just nu idag flyttar jag till INSTAGRAM. Har du Instagram? En rolig app i telefonen eller sida i datorn. Där hittar du mig också som Vintageblomman med enkla bilder från mitt liv, fyllt av blomster, loppis & livet. Precis som i bloggen.

TACK för att du läst, för att du kommenterat och hört av dig på så många olika vis. Det har betytt så mycket för mig! Åhhhh jag vill skriva mer men känner att livet pekar åt ett annat håll just nu. Hoppas Hoppas Hoppas att vi ses igen på Instagram, i det verkliga livet eller kanske här på bloggen igen framöver.

Livet är inte ett problem att lösa utan ett äventyr att uppleva – gå ut och lev ditt liv på det vis du vill. Stanna och lyssna på den lilla lilla rösten där inne. Ta små små steg åt det håll du vill. Sträck på dig, låt ingen förminska dig. Var rädd om dig och din kraft. Var en vän för vi behöver varandra så oändligt i detta livet med all dess glädje och sorg, i all vardag och fest. Var sann. Tänk långsiktigt. Lev i tacksamhet. Våga Välja Kärlek, om och om igen.

Flyg högt!

IMG_0990

Bär kläder du gillar och lukta på blommorna. Varje dag. Fira allt som går att fira! Gör mer av det som gör dig glad, lova mig det.

IMG_5007

Kram & tack & på återseende bästa bloggvänner!

Midsommarafton när jag blev 42 var en riktigt fin dag.

IMG_2081.JPG

Dagen började precis som den skulle med sång och frukost på sängen. Jag älskar den där stunden innan när man ligger och mornar sig och lyssnar på ljuden när familjen samlar ihop sig och tar ton. Fina gåvor fick jag, armbandsberlocker och blomsterverktyg och presentkort till sportaffären.

IMG_7256

Triss i Prickar! Närmsta släkten kom på 11 kaffe och det var så mysigt. Syster jag och mormor hade alla satsat på midsommarprickigt.

Det blev klänningsprovning med omröstning så nu har jag nog bestämt mig. Tror jag. Uppvaktade blev jag också med att par superfina walkingskor som jag verkligen behövde och mer presentkort på sport. Nu ska det bli rörelse här! På onsdag börjar friskis i Mjökafållan och jag kan iallafall inte skylla på att jag inga skor har.

IMG_7261

En far med sina kransdöttrar!

Sen var simon go och tog all disk när vi åkte mot Grännaberget. Där väntade vänner och klassiskt firande med stång och dans.

IMG_7273

Vänner, nått av det bästa livet ger. För dagen med blommor i håret så klart.

Josef var inte så pigg på att dansa runt midsommarstången, han var mer inne på det här;

IMG_7318

Kompisen grodan. Han lekte med den länge och jag bet ihop om mina usch vad smutsigt tankar. Skitiga barn är glada barn!

IMG_7337

 

Vi tog ett foto vid utsikten. Så här ser vi ut nu, just precis på min 42 årsdag. Hemma finns en annan bild från samma plats;

 

IMG_2140.JPG

 

Min 25 årsdag. Då ligger Joel i magen som en hemlighet ingen annan mer än vi vet. 17 år mellan bilderna på samma berg och på just midsommarafton. Så mycket har hänt att jag knappt kan minnas allt men jag känner mig tryggare idag det gör jag. Det är det bästa med att få bli äldre, man blir mer och mer sig själv. Take it ore leave it liksom. Trygg, stolt och glad kände jag mig hela fina dagen.

IMG_7363

Sen blåser de upp en luftballong man får gå in i. Det luktar illa och låter bedrövligt med är ganska coolt och spännande. Ville ta en bild med han som varit här inne i ballongen en gång innan. När det var han som låg i magen och jag fyllde 35.

Då var det 2009 och de tre stora killarna firade fortfarande midsommar med oss och mormor. Nu är de alla ute på egna äventyr. Ta vara på tiden vänner för swicsh vad fort den går och seglar i väg som en luftballong i skyn. Men nya tider kommer alltid och det var mycket trevligt att åka hem för att grilla och prata med vänner.

 

IMG_2131.JPG

 

Äta jordgubbar och en magiskt god fudgetårta som gästerna hade med sig. Det var en midsommar att minnas och en toppendag att bli 42 år på!

Nu är det midsommardagen och medans jag skriver droppar killarna in och familjen samlas så sakta. Det duschas och fixas och jag funderar på att göra en midsommarlunch och stoppa mer i en picknickkorg för ett litet extra firande idag, bara vi sex. Jag och mina killar, min familj. En ny fin dag att söka göra det bästa av.

Studenten del 1 – utspringet

IMG_7069

Solen sken och det var en av årets första riktigt varma och fina dagar. Studenten är alltid kul men solen blir verkligen pricken över i:et. På skolgården riktigt kokade det av förväntan, glädje och värme. Studentplakatet vajade i takt med utspringalåtarna och så här såg en av våra ut. Simon där han trivs allra bäst – på en bräda. Jag laddade ner bilden från hans Insta och beställde den i jätteformat som vi sedan ordnade skylten av.  

IMG_7046

 Två bröder. De blev så glada båda två när de äntligen träffades i folkvimlet. Nallar, visselpipor och blommor hängdes runt halsen. Fyra flaskor vatten hade jag packat med och de gick år allihopa, studenten själv var varm och törstig i sin stiliga kostym och drack snällt när mamma sa till. Inte ha huvudvärk av vätskebrist en rolig dag som denna.

IMG_7058

Tänk att vi har så stora barn! Att vi drivit Familjen AB tillsammans i över 20 år nu. Märkligt är det för i hjärtat är deras barndom alltid så nära. Som att det verkligen var i förra veckan han satt i diskhon och åt rå falukorv som på en av skyltarna. Men det var det ju inte för nu är han redo för vuxenlivet. Nu är det slut på fostran & sponsring, nu måste vi hitta nya vägar tillsammans. 

IMG_7101

Två bröder. 18 månader skiljer dem åt och de fajtades hela barndomen. Min stora rädsla var att de skulle avsy varandra som vuxna och syskonbråken med tre täta smågrabbar var slitsamma. En gång rök de ihop rejält över vem som hade längst tånaglar, en annan om vem som skulle få den avrivna kanten på mjölkpaketet, ni vet innan skruvkorkarna kom. Så ni fattar nivån, allt var en tävling. Men så en dag tog det bara slut, plötsligt blev det lugnt. Det var i den tidiga tonåren och sen har de hittat varandra mer och mer. Det bästa jag vet idag är när de sitter i köket eller soffan och pratar tillsammans sent om kvällarna och jag hör mumlet ner i sovrummet. När jag ser hur de stöttar och står upp för varandra. När de glädjs med varandras högtider och framgång. Syskon är livets längsta relation har jag tutat i dem tillsammans med den gyllene regeln och nu kan man se att de nog lyssnade ändå när de låg där i en hög och slogs.

IMG_7122

Åka Flak!! En av höjdpunkterna på studentdagen. Det var egen DJ på flaket och Untz, Untz, Untz blandat med visselpipor och klassiska studentsånger. Man fattar verkligen att det är kul och det var svårt att slita sig från skolgården trots att svetten rann. Vissa saker skulle man vilka göra en gång till och det känns faktist som att det är just det man får göra när man ser sitt barn stå där uppe och stråla av glädje. 

IMG_7164

Mina killar. Min skatt. När jag ser dem så här känner jag mig så otroligt RIK. Fyra söner, det har nog varit högsta önskan för mängder av kvinnor i alla tider, i alla kulturer. Jag hade gärna haft en dotter också men nu blev jag anförtrodd fyra söner. Det är stort. Alla så olika i personlighet, utseende, intressen och vänner men omtänksamma och kärleksfulla alla fyra. En spretig men ändå sammanhållen syskonskara. Om två år är det Joels student – undra hur livet är då, hur de här fyra ser ut då? 

IMG_7171

Så kom gästerna! Släkt och vänner fyllde upp huset och Simon var en så fin värd, tog emot och bjöd in, minglade runt och tackade alla gäster nogsamt. ” det värmde mitt arma modershjärta som så ofta förtvivlat om den pojken” så skriver Emils mamma i den blå skrivboken när Emil räddat livet på Alfred och får ett fint brev av Doktorn. En rad som dök upp i huvudet flera gånger under dagen när jag tittade på Simon. Nu är han vuxen och han är sin egen så bra. Han kommer klara sig fint här i världen med sin energi och omtänksamhet. Jag känner mig så stolt och tacksam och lite förvånad, vi klarade det liksom!

Stilspaning Bal 2015

2013 när äldsta sonen var på bal gjorde jag en liten stilspaning. Det är kul att kolla på ungdomarna för det de bär det når oss medelålders ungefär ett till två år senare. Hur gick det då? Ja, då noterade jag att fluga på herrar skulle bli hett och där får ni ge mig rätt. För damerna var det mycket donuts i håret och det har vi nästan sett till leda nu. Mycket bara ryggar på klänningarna spanade jag in och nu – två år senare – när jag själv letar festkänning har flera av dem varit djupt ringade eller haft långa sprund över ryggen. Du kan läsa hela 2013 spaningen HÄR innan vi går vidare till 2015 och vad som syntes på ungdomarnas röda matta detta år.

IMG_6800

Enfärgat, nästan uteslutande enfärgade klänningar. Antingen i pudriga pasteller som nude och rosa eller i mörkt marinblått. Ovanligt många mörka klänningar skulle jag säga.

IMG_6777

Så pärlor och paljetter. Det blingade och blänkte lite överallt och det tror jag är något vi absolut får se mer av framöver. Denna klänning som är både mörk och pärlbeströdd är ett mycket vackert och bra exempel på festklänning modell 2015.

IMG_6778

Mer glitter, ös på bara tjejer!

IMG_6744

 Hår. Tröttnar aldrig på hår. I år var det mycket utsläppta långa hår. Jag tror det kommer med inspirataion av våra unga kungligheter som;

images

Kate, blivande drottning av England. Alltid med ett utsläppt fantastiskt svall som visserligen kräver en egen frisör men är fritt fram att inspireras av.

images (1)

Eller Mary, blivande drottning av Danmark. Den kvinnans hår alltså, vill ha. Hon är också fyrbarnsmor. Men där slutar alla likheter mellan våra liv.

IMG_6754

Det fanns en och annan tjusig håruppsättning som den här. Denna frisyr hade lätt platsat på nobelfesten. Väldigt fin, nån gång vill jag bära en sådan.

IMG_6745

Annars är jag extremt svag för dessa slarviga knutar. Ser ut som de tagit 5 minuter att göra men jag gissar mer på 50 i verkligheten. Så lite glitterstenar i håret som pricken över i, väldigt fint, väldigt 2015.

Inte en donuts i håret så jag i år men däremot många grova skor. Nästan kängor till de ljuva klänningarna. Kontraster är kul och sandaler med stilettkackar hade ungdomarna lämnat hemma i år. En trend jag gärna hänger på för det är skönt att stå stadigt även på fest.

IMG_6808

Finast av alla var detta paret; Simon och Matilda. Med egen stil och massa glädje intog de röda mattan som värsta proffsen och jag kände mig så stolt, så stolt. Att han blivit så stor nu denna lilla kille som varit mer vild än tam emellanåt, och som haft och har energi som ett litet kärnkraftverk. Alltid på språng, alltid i rörelse. Ostoppbar när han vill något och alltid med hjärtat fullt av värme. Min Simon.

Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så.

Så sjöng han Cornelis och idag regnar det i vår stad. Regnar och blåser kallt som vore det snart höstlov och inte sommarlov. Jag tänker på studenterna som har sin bal idag. På alla frisyrer och bara klänningar som inte får komma till sin rätt i snålblåsten. Månader av planering och drömmar som inte riktigt blir som det var tänkt, på kylig besvikelse. Sen tänker jag på tiggarna som sitter ute hela dagen innan de kommer hem till sitt blöta tält.

IMG_1310.JPG

 

En av de unga flickorna som varit här länge pratar jag med ibland. Mer kroppsspråk än ord får det bli och hon visade mig sina blöta trasiga skor. Inget för någon som ska bo på en camping hela sommaren. För så blev det. Förra sommaren anvisade kommunen en plats på stranden helt nära vårt hus. Nu finns Kyrkhjälpen som försöker samorda hjälp och utvecklig både här och i Rumänien. Kyrkhjälpen trodde kommunen skulle anvisa en plats även i sommar men det trodde inte jag. Så blev det inte heller utan kommunen väntade (listigt eller förrvirrat) ut de idella krafterna. Efter en månad av insändare, artiklar och kalla sovplatser lite varstanns ordnade kyrkhjälpen med sex stycken sexmanna tält till campingen. Där bor de nu, för 20 kronor natten. 140 kr i veckan av pengarna du lämnar i muggen ger dem om inte värme så iallafall en torr och hyfsat trygg sovplats, möjlighet att laga mat, duscha och tvätta och viktigast av allt: lite värdighet och hopp.

Ska man bo på en camping den här sommaren så ska man ha ett par stövlar. Ett par nya hela stövlar köpte jag och åkte upp till den butik som är flickans plats. Hon blev förvånad men log varmt och kramade mig hjärtligt. Hon kommer nog aldrig att gå på någon bal fast hon lätt skulle passa i en film som Pretty Woman. Men frysa, det vill jag helst inte att varken hon eller de stolta glada studenterna ska behöva göra.

Presentlistan!

Försommaren är en underbar tid och en sak jag gillar är alla festligheter den bjuder på varje år. Det är NU det händer: konfirmation, avslutningar, bröllop, födelsedagar och annat värt att fira. För fira ska man göra när man kan! Fast det kan kännas svårt ibland med presenten, med gåvan man både vill och förväntas ge. Jag skrev en lista på de presenter jag fixar med nu och det blev 12 stycken. Kärt besvär men för att det ska bli mer av det kära och mindre av besväret har jag börjat använda mig mer av nätet. Så smidigt!

Eftersom det är många med mig som letar presenter tänkte jag dela med mig av presentlista lite efterhand. Kanske kan det inspirera och hjälpa någon!

IMG_1029

Allmänna Presenttips:

  • Ett sätt att tänk kring hur mycket presenten får kosta är att tänka att den matchar upp det du får som gäst. Alltså, är du bjuden på ett fint bröllop ska gåvan kosta ungefär det du uppskattar att de betalat per kuvert för maten. Är det en mysig men enklare fest i ett trädgårdstält kan gåvan vara mindre. En typ av riktmärke.
  • Om du vill uppvakta nån du inte känt så länge eller så väl som tex en kollega som får barn -ge inte för mycket och påkostat. En del kan uppfatta det som kravfyllt och får svårt att veta hur de ska visa sin tacksamhet vilket inte var det man ville.
  • Blommor funkar alltid! Ingen blir lessen för en blomma, en blomma kan aldrig vara fel och den finns i alla prisklasser.

IMG_5023

  • Är presenten till någon nära kan den ha ett högre värde, då behöver man inte söka jämnvikt på samma vis.
  • Pengar. Det är vanligt att önska sig pengar men det är svårt att ge då det är så synligt och värderbart. En lösning är att på festen ha en låda, tex ett inslaget paket, där gästerna kan lägga sin gåva utan att behöva ha ett kuvert med givarens namn i. Bara totalsumman blir viktig då. Själv tycker jag pengar är trist att både få och ge, det är praktiskt men charmlöst. Jag uppskattar mer att få en gåva som har ett högt personligt värde än ett högt ekonomiskt värde.
  • Undantaget är när önskningen är pengar till välgörande ändamål – det är alltid fint. Men gärna en neutral låda att lämna i även här.
  • Skippa rättvisetänket. En present ska ges med kärlek och utan baktankar på vad man själv ska få. En present ska ges med personen som ska få den i åtanke – inte med tanke på vad man själv saknar. När du får en present – tänk inte genast på vad du ska ge tillbaka utan ta emot och känn den glädje som givaren vill ge dig!20141121-211409.jpg

Om du fortfarande är tveksam – så kan du läsa HÄR om vilken stor betydelse en liten gåva kan få.

 

Ibland skulle man behöva ett titthål in i framtiden

IMG_2913

Idag finns en artikel i vår lokaltidning JönköpingsPosten om Josefs studsmatteolycka. (Se lite mer HÄR) Vi blev uppringda av tidningen som skulle ha en Vår & Trädgårdsspecial och ville skriva om varje trädgårds prydnad: studsmattan. Nån som kände nån som kände nån hade tipsat om oss och vi kände att vi ville ställa upp och berätta. Josef svarade JA direkt och var lite blyg men tyckte det var väldigt roligt när de kom hem för intervjun och han svarade bra på alla frågor.

Efteråt ville journalisten att vi skulle ta fram ett kort där han hade gipset och skicka in. Så en kväll satte jag mig och gick igenom alla kort från olycksperioden. Då bara föll den över mig, den där känslan av hur det var. Hur ledsen jag var, hur ont hand hade och hur oroliga vi alla var. Det blev så traumatiskt alltihop med den långa operationen och läkarnas allvarliga miner. Jag har varit på akuten många gånger efter detta men när jag går förbi det där lilla gipsrummet där vi låg de där timmarna mellan fallet och operationen blir jag kallsvettig och illamående, minns bara paniken och förvirringen. Hur han skrek till han plötsligt somnade/svimmade av om och om igen. De tre första veckorna hemma var så tuffa. Han hade ont ont ont. Det var varmt och tungt med gipset, omöjligt att sova, omöjligt att äta. Det var ju så mycket annat också, så HÄR skrev jag precis efter olyckan skett.

Det var som att falla i ett hål , över en klippkant på ett sätt som jag aldrig upplevt innan. Det hade varit en helt crazy sanslöst jobbig och konstig vår på jobbet och jag hade inga krafter kvar, kunde inte bära oron och känslorna. När jag tittar på korten nu så syns allt det där så tydligt.

IMG_7858

 

Tänk om livet gett mig ett litet litet titthål in i framtiden då. Där jag kunde fått se att hans högerhand blev frisk igen -även om det tog sju månader.  Fått se att storebrors lunga läkte och att jag fick ett nytt roligt jobb i en helt oväntad bransch med en superhärlig chef. Tänk om. Men så är inte villkoren.

Istället får man bara försöka ta sig igenom och lita på att nått annat bättre finns där framme. Att solen lyser ovan molnen. För oftast gör den faktiskt det och när hopplösheten är som tyngst var de små glimtar av omsorg, kärlek och hopp som familj och vänner gav mig helt avgörande. Helt avgörande för att orka framåt ett steg i taget.

Vem kan du ge en uppmuntran idag? Snåla inte, dina ord kan vara helt avgörande för någon som tappat hoppet, någon som inte längre kan känna att solen alltid finns där högt ovan molnen. Kanske kan du vara någons lilla titthål mot framtiden.

Burka 2015

IMG_0896.JPG

Jag har svårt att säga nej till allt som är sött. Finns det framme så äter jag och efter två dagar på konferens med fri tillgång suckade jag djupt men min underbara vän Maria som nu blivit min kollega ( bästa ny-på-jobbet- bonusen!!) sa glatt: Äh, vi struntar vi Beach-15, vi kör på Burka -15.

Nu ligger jag 10 kilo plus. Jag vill vara nöjd ändå för jag vet att det är inte det som är viktigt egentligen. Det borde inte spela nån roll, det är ju bara att köpa större kläder. Eller ha klänning så syns inte muffinsmagen lika väl. Men när mina två absoluta favorit kavajer stramar över armarna så fingrarna blir blodfattiga vid datorn, då är det inte kul. Kopplade inte ihop känslan med vikten först men kavajen från 2007 har knappast ändrat sig, det är min kropp jag inte känner igen. Jag tänker på min vikt många gånger om dagen och har gjort sedan sista graviditeten där jag aldrig kommit tillbaka till startvikten igen. Tänker, men gör inget eller halvhjärtade hemliga experiment. För det är så svårt mitt sockersug, det kräver så mycket KRAFT att stå emot.

Men den där känslan i kavajen var liksom STOP. Jag vill vara stolt, jag vill inte fundera på att gömma mig i en Burka. Nu har jag bloggat i två år och medvetet inte skrivit en rad om vikt. För det är så trist att läsa, för det är så känsligt och blir lätt fel. Men nu gör jag det ändå av den enkla anledningen att jag tror att det kan hjälpa mig. För jag klarar det inte själv. Mitt socker bruk liknar missbruk. Jag äter i smyg, jag gömmer och ljuger. Jag mutar och förhandlar med mig själv och den enda som förlorar är jag. Ökad vikt och minskad hälsa, så har det sett ut de sista 5 åren. Nu vill jag bryta mönstret. Det här är min plan:

  1. Säg nej till socker. Välj bort allt vitt.
  2. Säg ja till regelbunden mat. 9.30 / 12.30 /15.00/ 17.30 Det blir lite periodisk fasta på köpet. Såklart har jag testat 5:2 men det slutar alltid med sockerfest fram emot 3 tiden. Verkar inte vara vad min kropp gillar. Den behöver energi.
  3.  Lchf -light. Mår som bäst när jag äter mer av det som ger lång mättnad och mindre av det som ger svullen, bullrig mage. Jag tänker ha Lchf som rättesnöre, inte som domare.
  4. Frukt. Inte så Lchf jag vet men hjälpsamt för mig. Frukt ska vara min räddare när sockerbegäret är för starkt. Nyckeln heter planering på alla punkter och frukt eller morot i väskan ska bli min nya BFF.
  5. Rörelse. För att jag mår så bra av det. Tre pass med någon form av rörelse per vecka vill jag få in.

Fem punkter, en plan. Det är 56 dagar till Simons student idag, 8 veckor. Det är mitt mål. Vad vågen visar vill jag inte ha några mål för men det ska inte bli Burka -15 och min bästa kavaj ska inte strama. Efter 56 hälsosammare dagar tror jag den känslan är ett minne blott och jag är nyfiken på vilken känsla kroppen ger mig då, hur utfallet på investeringen blir.

Jag skriver för min egen skull, för att inte backa ur vid minsta motståndets lag som så många gånger för. Energin kommer och går men jag tror att det finns kraft till detta nu, jag vill ge det ett ärligt och öppet försök. Det sockerberoende jag odlar är inte bra för min struma och jag längtar efter att känna mig stark och frisk. Fem punkter, en plan. 56 dagar och jag börjar NU.

Flera roller eller Dubbelt arbete

Tv:n står på och jag hör ett inslag om den ökade psykiska ohälsan i samhället och en ny forskningsrapport som visar att en skyddande faktor är att ha flera roller i livet. Meningen stannar kvar ”Det är en skyddande faktor att ha fler roller i livet”. Kanske för att jag skrivit om det här innan, hur jag älskar att få vara både mamma och yrkeskvinna, att få vara både i den lilla och den stora världen. Hur mycket energi det finns i att ta på sig läppstift och klackar och hålla en presentation och uppleva responsen. Att packa väskan och göra ett uppdrag i den stora världen för att sen krypa in i mysdressen och läsa Emil framför brasan eller övningsköra med en trulig tonåring. Att ha flera roller i livet skapar hälsa, det tror jag stämmer och jag skulle inte vilja byta med 50-talets hemmafruar. Men ändå.

Men ändå ser det ut så här:

Sjukpenningtalet: alltså antalet utbetalda sjuk & rehabiliteringsersättnings dagar delat med hela befolkningen mellan 16-64 år var i Februari 27,5 dagar i snitt. Men för kvinnor är det 33,0 och för män 22,1. Kvinnors ohälsa är 84 % högre. 84!! Kvinnors ohälsa har dessutom ökat med en hel dag jämfört med i februari -14. Den vanligaste diagnosen är akut stressreaktion, den otäcka diagnosen motsvarar 14 % av 2014 års totalt 180 000 sjukfall.

Flera roller är hälsosamt med dubbelt arbete är det inte. Flera roller är givande men dubbla roller är krävande. Är det därför kvinnor är så mycket sjukare? 84 % är en sorglig siffra, jag blir ledsen. Så många tårar det finns bakom de där 84 procenten. Från starka kompetenta kvinnor i alla åldrar som försöker, som ger det lilla extra, som vill räcka till för omvärldens behov, önskningar och KRAV. Den där balansen och livspusslet vi ofta pratar om, varför är det så mycket svårare för kvinnor att få ihop än för män?

Var sitter felet? Är det genetiskt eller strukturellt. Är kvinnor lata eller för känsliga, kanske för klena eller för kräsna. Eller kan det vara så att de normer som samhället byggts efter inte fungerar för kvinnor?

Jag hörde nyligen en föreläsare säga ”det samhälle som inte byggs för kvinnor överlever inte”. Det var i ett helt annat sammanhang, det var en kommunpamp i Norrland som forskat och kommit fram till att beslutet om var familjen ska bo, arbete och leva i ca 95 % tas av kvinnan i familjen. Och de samhällen i både Norrland och andra avfolkningsbygder som inte fungerar för kvinnor, de dör helt enkelt ut.

Olika roller istället för dubbla roller. Hur når vi dit? För det vore synd ändå om det dog ut, det lilla landet Sverige.

Nu får jag prova en ny väg

I helgen var vi några mammor som träffades under ett stort barnkalas och fick en pratstund mitt i vardagens framfart. Vi pratade om barnen för det händer så mycket med dem hela tiden, så många frågor, känslor, tårar, utbrott, frustration, rädslor och ilskor att hantera. Flera gånger hörde jag någon säga ”Om jag bara gjort annorlunda”, ”Om jag bara visste vad jag skulle göra”, och oftast ”Om jag bara inte gjort fel”

Det gör mig ledsen när jag tänker på det efteråt, att dessa kärleksfulla och kloka kvinnor känner att de bär skulden, att de gjort fel. Tänk om någon istället sa; Nu får jag prova en annan väg. Jag undrar vad den kommer ifrån, den där bilden av hur en mamma ska vara. Alltid lugn och snäll, steget före och förstående. Alltid avledande och uppmuntrande. Det går ju liksom inte samtidigt som man är svaret på alls behov. För så är det ofta – mamma är svaret på allas behov, från att hittat saker till att det finns mat i kylen, kläder i lådan och att rätt barn kommer till tandläkaren i rätt tid och ingen är ledsen, helst någonsin. Vet ni vad: DET GÅR INTE.

En varm sommardag för länge sedan stod jag i ett ångande kök med tre vilda grabbar som högljudt ville helt olika saker då insikten slog mig med kraft. Hur jag än gör nu kommer någon bli arg, ledsen och besviken på mig. Roligare än så är det inte att vara mamma i vardagen. Det GÅR inte att skapa en konfliktlös uppväxt.

En mamma är viktig i ett barns liv men den roll vi ger oss själva – att det ska vara lugnt & glatt & tryggt 99 % av tiden – är omöjlig.

Tänk om vi kunde börja tänka mer att oj det här var svårt, det här blev inte så bra, nu är det mycket men jag får pröva en annan väg. Om vi såg sanningen att mammalivet innehåller många svåra saker för alla och att ingen har svaren på förhand. Att man får pröva sig fram. Att man inte bara får utan ibland måste sätta läskigt hårda gränser. Att om det bli för svårt får man be om hjälp. Att barn har väldigt mycket känslor åt alla håll helt oavsett hur jag är som mamma.

Du är oändligt viktig för ditt barn och jag tror vi stärker både varandra och våra barn genom att sluta ge oss själva skulden, genom att låta livet vara mer som det faktiskt är: fullt av gupp, felkörningar, vägbyggen och snurriga rondeller att manövrera helt utan karta. Att våga bli lite mer reskamrater på färden istället för reseledare för våra barn. Att faktist sträcka på ryggen och tänka:  nu får jag prova en ny väg istället för alltid Nej jag gjorde fel!

Först då blir vi sannare mot oss själva och de små vi älskar allra mest, först då blir arbetet att vara mamma lite mer genomförbart och hälsosamt.20140525-154255.jpg