Vi ses på Instagram!

För det mesta har jag en väldig beslutsångest men så händer det att jag bestämmer mig i en blink. Eller kanske är det mer så att jag låter saker bara ske. Oklart hur det egentligen är men pausen som uppstod här på bloggen var inte planerad. Jag har funderat lite hit & dit men det är ju så roligt att skriva så tanken var att ånga på. Men så blev det en paus och det var inte så tokigt det heller.

IMG_7619

Bloggen har varit som en motor för utvecklingen av mitt intresse kring blomster. Jag älskar att skapa olika saker med växter, blommor och grönt. Då står tiden still, då hamnar jag i flow. Jag vill ha mer av det.  I augusti 2013 skrev jag om min dröm att få göra en brudbukett. Nu har jag gjort tre och vågar så sakta drömma ännu större.

Att fota och redigera, det ligger inte riktigt för mig på samma vis. Teknik som trasslar, tid som springer. Tid som jag gärna vill ha för blommorna och för mig och mitt gäng.

IMG_3043.JPG

4 söner och en man. Det är inte dåligt det, 5 karlar att dela livet med, att älska och fostra. Att skratta och bråka med, att bara få hänga med. Gemenskap & mening. Kärlek &sammanhang.

Bloggen har betytt enormt mycket för mig. Den har varit inte bara min motor utan också min kompis som alltid finns där. Mitt eget universum. Jag kommer sakna skrivandet och jag tror att jag kommer tillbaka hit igen fast i nya former ganska snart. Men för tiden som är just nu idag flyttar jag till INSTAGRAM. Har du Instagram? En rolig app i telefonen eller sida i datorn. Där hittar du mig också som Vintageblomman med enkla bilder från mitt liv, fyllt av blomster, loppis & livet. Precis som i bloggen.

TACK för att du läst, för att du kommenterat och hört av dig på så många olika vis. Det har betytt så mycket för mig! Åhhhh jag vill skriva mer men känner att livet pekar åt ett annat håll just nu. Hoppas Hoppas Hoppas att vi ses igen på Instagram, i det verkliga livet eller kanske här på bloggen igen framöver.

Livet är inte ett problem att lösa utan ett äventyr att uppleva – gå ut och lev ditt liv på det vis du vill. Stanna och lyssna på den lilla lilla rösten där inne. Ta små små steg åt det håll du vill. Sträck på dig, låt ingen förminska dig. Var rädd om dig och din kraft. Var en vän för vi behöver varandra så oändligt i detta livet med all dess glädje och sorg, i all vardag och fest. Var sann. Tänk långsiktigt. Lev i tacksamhet. Våga Välja Kärlek, om och om igen.

Flyg högt!

IMG_0990

Bär kläder du gillar och lukta på blommorna. Varje dag. Fira allt som går att fira! Gör mer av det som gör dig glad, lova mig det.

IMG_5007

Kram & tack & på återseende bästa bloggvänner!

Studenten del tre: maten

IMG_1961.JPG

 Nu måste vi ta och titta på den tredje och avslutande delen av studentfesten: maten. Maten är ju inte det jag går igång på när det vaknas fest men äta gott är ju ändå gott och så här löste vi det. När gästerna kom blev det en enkel men svalkande välkomst drink redan i hallen av mousserande vita vinbär från Rudenstams. Alkohol bjuder jag inte på och särskilt inte när det är en fest för undgomar. Big NO NO för mig och helt onödigt när det finns så otroligt goda fruktdrycker. 

IMG_7173

Buffé is the answer. Buffén bestod av Smörgårdstårtor från min favorit leverantör city gross. Beställde tre olika smaker denna gången då det blir roligare så.  Köpte också ett fat med kallskuret kött och en hink potatissallad för de som inte gillar tårtor. Massor av bröd och kex tillsammans med en ostbricka. En stor grönsallad. Viktigt med sallad, det vill jag alltid ha och var det enda jag gjorde själv. Mamma bidrog med mumsiga pizza bullar och filodegs knyten. Japp, det var hela menyn under studentvimplarna i fönstret denna varma vackra dag. 

IMG_7184

Det gamla trädgårds bordet var dricka bord i bröllopshörnan. Nya glas från Ikea till mer alkoholfritt eller citronvatten från nya glasbehållaren med tapp kran, smart sak det där.

IMG_7186

Som kronan på verket en kakbuffe! Bästa efterrätten som finns, att plocka ihop sina egna kakor och njuta med kaffe eller te. Jag bakar inte själv, nyser så förskräckligt av mjöldamm och har inte tid och tålamod eller minsta talang. Men min mamma har bakandets gåva och hon skapade Simons Studentcafe med sju sorters kakor. Underbart gott vara det och det fanns de gäster som helt hoppade maten och gick direkt på det viktigaste, kakbuffen. 

Maten är en stor del av en fest och så här löste vi det denna gång, jag tror att både stora & små med diverse olika koster och smaker blev hyfsat mätta. Jag var tacksam att klara av det utan sammanbrott i köket, alla beundran till dem som fixar käket själva. I nästa liv kanske, men i det här är jag glad att jag har min fina mamma och citygross att tillgå.

IMG_7194

Att äta ute, det är sommar det!  

IMG_7213

Så höll vi varsitt litet tal till studenten, jag och maken. Vi har försöktgöra det på deras större högtider. Det är ju så mycket man tänker och känner, varför inte dela med sig? Alla stolthet och kärlek, alla minnen och önskningar vill jag att de ska få höra.

Nu är det bara två år till den här snyggingen  längst fram tar sin student! 

Midsommarafton när jag blev 42 var en riktigt fin dag.

IMG_2081.JPG

Dagen började precis som den skulle med sång och frukost på sängen. Jag älskar den där stunden innan när man ligger och mornar sig och lyssnar på ljuden när familjen samlar ihop sig och tar ton. Fina gåvor fick jag, armbandsberlocker och blomsterverktyg och presentkort till sportaffären.

IMG_7256

Triss i Prickar! Närmsta släkten kom på 11 kaffe och det var så mysigt. Syster jag och mormor hade alla satsat på midsommarprickigt.

Det blev klänningsprovning med omröstning så nu har jag nog bestämt mig. Tror jag. Uppvaktade blev jag också med att par superfina walkingskor som jag verkligen behövde och mer presentkort på sport. Nu ska det bli rörelse här! På onsdag börjar friskis i Mjökafållan och jag kan iallafall inte skylla på att jag inga skor har.

IMG_7261

En far med sina kransdöttrar!

Sen var simon go och tog all disk när vi åkte mot Grännaberget. Där väntade vänner och klassiskt firande med stång och dans.

IMG_7273

Vänner, nått av det bästa livet ger. För dagen med blommor i håret så klart.

Josef var inte så pigg på att dansa runt midsommarstången, han var mer inne på det här;

IMG_7318

Kompisen grodan. Han lekte med den länge och jag bet ihop om mina usch vad smutsigt tankar. Skitiga barn är glada barn!

IMG_7337

 

Vi tog ett foto vid utsikten. Så här ser vi ut nu, just precis på min 42 årsdag. Hemma finns en annan bild från samma plats;

 

IMG_2140.JPG

 

Min 25 årsdag. Då ligger Joel i magen som en hemlighet ingen annan mer än vi vet. 17 år mellan bilderna på samma berg och på just midsommarafton. Så mycket har hänt att jag knappt kan minnas allt men jag känner mig tryggare idag det gör jag. Det är det bästa med att få bli äldre, man blir mer och mer sig själv. Take it ore leave it liksom. Trygg, stolt och glad kände jag mig hela fina dagen.

IMG_7363

Sen blåser de upp en luftballong man får gå in i. Det luktar illa och låter bedrövligt med är ganska coolt och spännande. Ville ta en bild med han som varit här inne i ballongen en gång innan. När det var han som låg i magen och jag fyllde 35.

Då var det 2009 och de tre stora killarna firade fortfarande midsommar med oss och mormor. Nu är de alla ute på egna äventyr. Ta vara på tiden vänner för swicsh vad fort den går och seglar i väg som en luftballong i skyn. Men nya tider kommer alltid och det var mycket trevligt att åka hem för att grilla och prata med vänner.

 

IMG_2131.JPG

 

Äta jordgubbar och en magiskt god fudgetårta som gästerna hade med sig. Det var en midsommar att minnas och en toppendag att bli 42 år på!

Nu är det midsommardagen och medans jag skriver droppar killarna in och familjen samlas så sakta. Det duschas och fixas och jag funderar på att göra en midsommarlunch och stoppa mer i en picknickkorg för ett litet extra firande idag, bara vi sex. Jag och mina killar, min familj. En ny fin dag att söka göra det bästa av.

Festtips för barnen

IMG_7197

Tänk imorgon är det midsommarafton! Här ska ni få ett festtips för alla fester där barn ingår: LEGO. Ni vet just den där stunden när volymen, farten och spänningen håller på att gå överstyr, då trollar du fram en rejäl back lego och en filt. SUCCE! Lego funkar på nästan alla barn långt upp i åren och roligt har de tillsammans på filten. Så här såg det ut på förra fredagens student när både robotar, bilar, hus och annat växte fram där på filten i högsommarvärmen. Det var en sådan hit att jag packade med det på trettioårs festen dagen efter och det funkade lika bra där med en ny konstellation barn. 

IMG_7204

Fast om man är en liten Dam i citronklänning som just fyllt två och möter en annan liten Dam i melonklänning då är det roligaste på festen TE-NA-NA! Upp och ner och litet kast: TE-NA-NA kan man leka med länge & de var så söta att mitt hjärta hoppade över ett slag. 

Studenten del 1 – utspringet

IMG_7069

Solen sken och det var en av årets första riktigt varma och fina dagar. Studenten är alltid kul men solen blir verkligen pricken över i:et. På skolgården riktigt kokade det av förväntan, glädje och värme. Studentplakatet vajade i takt med utspringalåtarna och så här såg en av våra ut. Simon där han trivs allra bäst – på en bräda. Jag laddade ner bilden från hans Insta och beställde den i jätteformat som vi sedan ordnade skylten av.  

IMG_7046

 Två bröder. De blev så glada båda två när de äntligen träffades i folkvimlet. Nallar, visselpipor och blommor hängdes runt halsen. Fyra flaskor vatten hade jag packat med och de gick år allihopa, studenten själv var varm och törstig i sin stiliga kostym och drack snällt när mamma sa till. Inte ha huvudvärk av vätskebrist en rolig dag som denna.

IMG_7058

Tänk att vi har så stora barn! Att vi drivit Familjen AB tillsammans i över 20 år nu. Märkligt är det för i hjärtat är deras barndom alltid så nära. Som att det verkligen var i förra veckan han satt i diskhon och åt rå falukorv som på en av skyltarna. Men det var det ju inte för nu är han redo för vuxenlivet. Nu är det slut på fostran & sponsring, nu måste vi hitta nya vägar tillsammans. 

IMG_7101

Två bröder. 18 månader skiljer dem åt och de fajtades hela barndomen. Min stora rädsla var att de skulle avsy varandra som vuxna och syskonbråken med tre täta smågrabbar var slitsamma. En gång rök de ihop rejält över vem som hade längst tånaglar, en annan om vem som skulle få den avrivna kanten på mjölkpaketet, ni vet innan skruvkorkarna kom. Så ni fattar nivån, allt var en tävling. Men så en dag tog det bara slut, plötsligt blev det lugnt. Det var i den tidiga tonåren och sen har de hittat varandra mer och mer. Det bästa jag vet idag är när de sitter i köket eller soffan och pratar tillsammans sent om kvällarna och jag hör mumlet ner i sovrummet. När jag ser hur de stöttar och står upp för varandra. När de glädjs med varandras högtider och framgång. Syskon är livets längsta relation har jag tutat i dem tillsammans med den gyllene regeln och nu kan man se att de nog lyssnade ändå när de låg där i en hög och slogs.

IMG_7122

Åka Flak!! En av höjdpunkterna på studentdagen. Det var egen DJ på flaket och Untz, Untz, Untz blandat med visselpipor och klassiska studentsånger. Man fattar verkligen att det är kul och det var svårt att slita sig från skolgården trots att svetten rann. Vissa saker skulle man vilka göra en gång till och det känns faktist som att det är just det man får göra när man ser sitt barn stå där uppe och stråla av glädje. 

IMG_7164

Mina killar. Min skatt. När jag ser dem så här känner jag mig så otroligt RIK. Fyra söner, det har nog varit högsta önskan för mängder av kvinnor i alla tider, i alla kulturer. Jag hade gärna haft en dotter också men nu blev jag anförtrodd fyra söner. Det är stort. Alla så olika i personlighet, utseende, intressen och vänner men omtänksamma och kärleksfulla alla fyra. En spretig men ändå sammanhållen syskonskara. Om två år är det Joels student – undra hur livet är då, hur de här fyra ser ut då? 

IMG_7171

Så kom gästerna! Släkt och vänner fyllde upp huset och Simon var en så fin värd, tog emot och bjöd in, minglade runt och tackade alla gäster nogsamt. ” det värmde mitt arma modershjärta som så ofta förtvivlat om den pojken” så skriver Emils mamma i den blå skrivboken när Emil räddat livet på Alfred och får ett fint brev av Doktorn. En rad som dök upp i huvudet flera gånger under dagen när jag tittade på Simon. Nu är han vuxen och han är sin egen så bra. Han kommer klara sig fint här i världen med sin energi och omtänksamhet. Jag känner mig så stolt och tacksam och lite förvånad, vi klarade det liksom!

En fantastisk student!

IMG_7058

 

Simons student i fredags var helt fantastisk! Helt amazing, den med. En dag att minns för alltid med sol, glädje och gemenskap. Lycka.

Jag håller på att landa i att det är över nu och det finns 350 bilder att gå igenom. Men ni kommer få veta mer, om maten, festen, blommorna och familjen. Fast jag får ta det lite efterhand så både tiden och känslorna hänger med. För det var en sådan där dag man vill aldrig aldrig ska ta slut. Men nu är björkarna slängda, glasen diskade, tårtan uppäten men minnet kommer finnas i mitt hjärta för evigt.

Nationaldagen

Det är mycket som händer på nationaldagen i vår familj. Det är knappt vi hinner med att fira Sverige men det är väldigt praktiskt att det alltid är en röd och ledig dag. I år började dagen med att det natt har varit LAN i källaren och 7 personer låg och sov lite hur som helst. De hade just somnat när jag gick upp tror jag för jag hörde hur de fortfarande spelade första gången jag nattade om Josef nån gång när solen går upp runt halv fem.

Vi hissade nya lilla flaggan på knuten. Jag gillar fasadflaggor och har slitit ut några genom åren. Denna är splajdans ny till student festen på fredag men självklart skulle den vaja i vinden på nationaldagen!

Så sjöng vi för han som blir 19 idag! Han fick såklart en smoothie på brickan och i paket #7 på listan var det bara det där jag inte är så förtjust i, pengar. Men är man 19 och har två månader till första lönen på nya lagerjobbet trillar in så är det det man behöver.

Sen var det barnkalas för en dagiskompis som blev sex år. Full fart och massa bus fast regnet bitvis öste ner.


Hittade de här kloka orden på väggen i  kalashemmet. Sant.

IMG_6885

 

Sen for vi vidare till mamma som också fyller år i dag. Lagom till efterrätten kom solen fram och vi fick en härlig stund i trädgården. Det är så mysigt att de delar födelsedag, varje år, och vi får tillfälle att fira lite extra. Idag var vi hela stora familjen med två nya flickvänner inkluderade och det är verkligen en speciell känsla, att familjen fortfarande växer. Flaggor, solsken gemenskap och tacksamhet blir min summering av Nationaldagen 2015

Sommarfest med tillbakablick

IMG_6383

Igår var det sommarfest på dagis. Hela stora familjen var med inklusive en ny flickvän, mormor & morfar. Nio personer på filten, fika, solsken och lyckliga barn. Inne i mig kändes det FEST. Jag har haft dagen som ett mål länge, på sommarfesten ville jag vara glad.

För ett år sedan hände det en väldigt jobbig sak samma dag som festen skulle vara. Det är en av mina svartaste dagar och jag kunde inte sluta gråta. Tårarna bara rann och rann. Fika skulle fixas och det blev ett paket ballerina från macken. Ingen filt hade vi heller. Så satt vi där med våra kex utan dricka i de blöta gräset och det kändes som om alla andra klarade saker bättre än jag, som att jag lika gärna kunde ge upp. För gott. Så fort någon sa hej började jag gråta igen, urskillningslöst. Jag hade blivit djupt sårad och möjligheten att känna glädje togs ifrån mig. 

Nu har det gått ett år och jag har satt plåster på såren, låtit dem läka ordentligt med hjälp. Låter jag bli att pilla på sårskorpan gör det inte ont längre. Det är en fantastiskt känsla. När det svarta till sist rinner iväg och ny frisk luft kan komma in. Det känns precis som en sommarfest i både kropp och själ!

 

Ibland skulle man behöva ett titthål in i framtiden

IMG_2913

Idag finns en artikel i vår lokaltidning JönköpingsPosten om Josefs studsmatteolycka. (Se lite mer HÄR) Vi blev uppringda av tidningen som skulle ha en Vår & Trädgårdsspecial och ville skriva om varje trädgårds prydnad: studsmattan. Nån som kände nån som kände nån hade tipsat om oss och vi kände att vi ville ställa upp och berätta. Josef svarade JA direkt och var lite blyg men tyckte det var väldigt roligt när de kom hem för intervjun och han svarade bra på alla frågor.

Efteråt ville journalisten att vi skulle ta fram ett kort där han hade gipset och skicka in. Så en kväll satte jag mig och gick igenom alla kort från olycksperioden. Då bara föll den över mig, den där känslan av hur det var. Hur ledsen jag var, hur ont hand hade och hur oroliga vi alla var. Det blev så traumatiskt alltihop med den långa operationen och läkarnas allvarliga miner. Jag har varit på akuten många gånger efter detta men när jag går förbi det där lilla gipsrummet där vi låg de där timmarna mellan fallet och operationen blir jag kallsvettig och illamående, minns bara paniken och förvirringen. Hur han skrek till han plötsligt somnade/svimmade av om och om igen. De tre första veckorna hemma var så tuffa. Han hade ont ont ont. Det var varmt och tungt med gipset, omöjligt att sova, omöjligt att äta. Det var ju så mycket annat också, så HÄR skrev jag precis efter olyckan skett.

Det var som att falla i ett hål , över en klippkant på ett sätt som jag aldrig upplevt innan. Det hade varit en helt crazy sanslöst jobbig och konstig vår på jobbet och jag hade inga krafter kvar, kunde inte bära oron och känslorna. När jag tittar på korten nu så syns allt det där så tydligt.

IMG_7858

 

Tänk om livet gett mig ett litet litet titthål in i framtiden då. Där jag kunde fått se att hans högerhand blev frisk igen -även om det tog sju månader.  Fått se att storebrors lunga läkte och att jag fick ett nytt roligt jobb i en helt oväntad bransch med en superhärlig chef. Tänk om. Men så är inte villkoren.

Istället får man bara försöka ta sig igenom och lita på att nått annat bättre finns där framme. Att solen lyser ovan molnen. För oftast gör den faktiskt det och när hopplösheten är som tyngst var de små glimtar av omsorg, kärlek och hopp som familj och vänner gav mig helt avgörande. Helt avgörande för att orka framåt ett steg i taget.

Vem kan du ge en uppmuntran idag? Snåla inte, dina ord kan vara helt avgörande för någon som tappat hoppet, någon som inte längre kan känna att solen alltid finns där högt ovan molnen. Kanske kan du vara någons lilla titthål mot framtiden.

Nu får jag prova en ny väg

I helgen var vi några mammor som träffades under ett stort barnkalas och fick en pratstund mitt i vardagens framfart. Vi pratade om barnen för det händer så mycket med dem hela tiden, så många frågor, känslor, tårar, utbrott, frustration, rädslor och ilskor att hantera. Flera gånger hörde jag någon säga ”Om jag bara gjort annorlunda”, ”Om jag bara visste vad jag skulle göra”, och oftast ”Om jag bara inte gjort fel”

Det gör mig ledsen när jag tänker på det efteråt, att dessa kärleksfulla och kloka kvinnor känner att de bär skulden, att de gjort fel. Tänk om någon istället sa; Nu får jag prova en annan väg. Jag undrar vad den kommer ifrån, den där bilden av hur en mamma ska vara. Alltid lugn och snäll, steget före och förstående. Alltid avledande och uppmuntrande. Det går ju liksom inte samtidigt som man är svaret på alls behov. För så är det ofta – mamma är svaret på allas behov, från att hittat saker till att det finns mat i kylen, kläder i lådan och att rätt barn kommer till tandläkaren i rätt tid och ingen är ledsen, helst någonsin. Vet ni vad: DET GÅR INTE.

En varm sommardag för länge sedan stod jag i ett ångande kök med tre vilda grabbar som högljudt ville helt olika saker då insikten slog mig med kraft. Hur jag än gör nu kommer någon bli arg, ledsen och besviken på mig. Roligare än så är det inte att vara mamma i vardagen. Det GÅR inte att skapa en konfliktlös uppväxt.

En mamma är viktig i ett barns liv men den roll vi ger oss själva – att det ska vara lugnt & glatt & tryggt 99 % av tiden – är omöjlig.

Tänk om vi kunde börja tänka mer att oj det här var svårt, det här blev inte så bra, nu är det mycket men jag får pröva en annan väg. Om vi såg sanningen att mammalivet innehåller många svåra saker för alla och att ingen har svaren på förhand. Att man får pröva sig fram. Att man inte bara får utan ibland måste sätta läskigt hårda gränser. Att om det bli för svårt får man be om hjälp. Att barn har väldigt mycket känslor åt alla håll helt oavsett hur jag är som mamma.

Du är oändligt viktig för ditt barn och jag tror vi stärker både varandra och våra barn genom att sluta ge oss själva skulden, genom att låta livet vara mer som det faktiskt är: fullt av gupp, felkörningar, vägbyggen och snurriga rondeller att manövrera helt utan karta. Att våga bli lite mer reskamrater på färden istället för reseledare för våra barn. Att faktist sträcka på ryggen och tänka:  nu får jag prova en ny väg istället för alltid Nej jag gjorde fel!

Först då blir vi sannare mot oss själva och de små vi älskar allra mest, först då blir arbetet att vara mamma lite mer genomförbart och hälsosamt.20140525-154255.jpg