Viktiga saker man gör när det vankas fest. Tydligen.

På fredag är det dags för den stora dagen – studenten. Vi ligger ovanligt i fas vilket beror på att jag far fram som värsta festfixargeneralen och pekar med hela handen till allt och alla. Nu har jag plötsligt gått ALL IN och det känns som allt som inte varit klart på evigheter måste bli klart NU, helst igår.

IMG_1881.JPG

Jag har målat över den knall knall gröna färgen som fanns här under vindsdörren. Två år har jag retat mig på den fula självlysande gröna färgen. Det tog 3 x5 minuter att måla vitt.  Jag har nog tänkt på det 3 x 50 timmar. Bra tidsanvändning där.

IMG_1888.JPG

Jag har satt upp gardinen på sonens rum. Tog ner den för tvätt efter golvslipningen förra våren (slipdamm!) så försvann (??) hela gardinstången på ett sätt som bara verkar ske i vårt hus. Well, nu har jag köpt en ny och sett till att han har gardin i båda och inte bara ena fönstret igen. Klart snyggare så. Har även äntligen pusat av källarfönstren jorden från förra sommarens dränering. Också 20 minuters arbete föranlett av typ 200 timmars irritation.

IMG_1894-0.JPG

Försökt smörja in murstocken i tegel. Googlat sönder hur och vad man ska göra. Köpt en flaska så stark att man får ha munskydd. Men hur bra det blev vet jag inte precis. Har haft två år på mig men nu måste det ske. Ser ni sladden till höger? Om inte den sätts dit med häftor innan fredag så blir det ingen student. Nej då får vi ställa in helt enkelt.

Varför är det så här? Varför skriver jag om det?

Är det kanske så att jag:

a) vill skänka lite hopp till alla er andra som också väntar två tre år med vissa banala uppgifter

b) vill ha lite beröm för nu utfört arbete

c) funderar på hur min hjärna funkar när man fastnar så helt i dessa städ detaljer när man har en stor fest att fixa

d) tänker att det är bra att man till sist får tummen ur – bättre sent än aldrig – oavsett om tidpunkten är lämplig eller inte.

e) tänker att det är vansinne – fira och var glad istället.

Ja, antagligen är det lite av allt men mest vill jag ge alla er andra som också känner att ni alltid ligger steget efter en liten klapp på axel. För det kommer en dag eller två när man plötsligt och oväntat får en rusch och så ligger man steget före en stund.

IMG_1883.JPG

Till och med studentskyltarna är klara en hel vecka i förväg. Studentskyltar är lika hemliga som en möhippa så de är väl gömda, ni får bara se skräpet efter produktionen. Jag kör lite hängslen och livrem här med både en köpt och några hemmagjorda skyltar med kärlek. För till en student gäller MORE IS MORE, både i antalet skyltar och på städnivån på hemmet. Tydligen!

Vintertid

I natt kommer den, vintertiden. Tänk att vi är här nu, på tröskeln till november och vinter. För mig har det varit sommar ända till nu. För det var liksom ingen sommar för mig när det var sommar för alla andra, jag fick min när alla andras var slut istället. Solen har skinit så många dagar och värmen har stannat kvar. Nästan varje eftermiddag har jag suttit en liten stund på trappen och vänt ansiktet mot solen. På vår provisoriska trapp som leder rakt ut i den jordhög/pulkabacke som är resterna av dräneringsprojektet. Som ett monument av hur det kan bli när livet ändrar planerna tronar den på tomten. Solen har lyst och gett mig känslan av att sommaren fortfarande pågått ända tills idag. Jag känner sån tacksamhet för det, att jag fick lite sommar ändå. Idag har vi jobbat i trädgården, det duggregnade och dimman föll i den friska luften. Lukten av höst ger mig lugn och jag känner mig redo, välkommen vintertid och välkommen november. Men tusen tusen tack för att jag fick ha sommar ända fram tills idag.

6405159175_ecc3bd1b41_b

I ett rum där en katt sover….

20141021-120848.jpg
……har en inredare inget att göra. Säger allas vår Ernst. Helt sant. Älskar att ha vår goa katt som sällskap om dagarna, hennes spinnande ger mig lugn. Men jag är också glad över mina nya gardiner. Eller nya och nya, jag hittade dem på vinden och föll bakåt i minnet hur mycket jag älskade detta gröna blommiga tyg när det begav sig. Då hängde de i ett kök, nu har de fått en ny plats och uppdraget att ge en ombonad känsla inför vintern här i vårt sovrum. Visst blev det fint! Gardiner är viktigt för hela rummet och de vita kala Ikea-rullgardinerna som fanns här innan finns kvar där bakom för sin funktion. Men för hemtrevnad är blommigt böljande tyg bara så mycket bättre!

Segerviss

Mohahahaha, hör mig skrocka. För ikväll har jag vunnit första priset, jag står högst på pallen med medaljen av guld om halsen och segerkrans på huvudet. Yes där satt den liksom! Vad jag vunnit? Åh, det här:

20140812-235149.jpg
Kampen i tvättstugan. Nu är den TOM!! Jag tar en bild för att minnas att även det högsta berg går att bestiga -med hjälp av envishet, regn, VAB och lego- och slås av minnet på förra gången detta hände. Det var…..trumvirvel…..nyårsdagen 1999. Då hade jag en tre veckors baby, en 2,5 åring och en 4 åring samt en märklig ”boningsinstinkt” riktad mot just tvättstugan. Waist of Time när man har en nyfödd goding tänker jag nu men minns hur nöjd jag var då. Och nöjd är jag nu med, så här 15,5 år senare när jag vunnit striden med tvätten för andra gången!

Men vadfalls tänker ni, är det inte maken som tvättar i detta hem? Låt mig säga så här; förhandling pågår och jag har ett riktigt klipp på gång!

Vilka starka söner jag har!

Idag har vi haft arbetsdag hemma, alla sex tillsammans efter vars och ens förmåga. Han med en nydränerad lunga fick ansvar för mat och bjöd på en finfin vegetarisk spagetti bolognes. Han vaktade också han med gipset. De fick hålla sig inne och leka lugnt när vi andra skottade jord för att förvandla pulkabacken till fyll runt huset. Många kärror blev det.

20140802-213713.jpg

Ty nu är hela denna högen ett minne blott! Starka söner har jag minnsann. Själv har jag träningsvärk i armarna nu men njuter av hur fint det sakta men säkert börjar bli på tomten. Det är ruskigt svårt att bestämma och boka in tre tonåringar kan jag säga men när vi väl jobbar, ja då går det undan, då blir det mycket gjort.

20140802-214218.jpg

Ikväll vilar jag ut här, i soffan på landet. 14 dagar sen olyckan idag och första gången vi är tillbaka, som vi har kraft att förflytta oss hit. Imorgon blir det båt och sol och vila och absolut ingen studsmatta. Bara en vanlig fin och vilsam sommardag, för det har jag beställt nu, sådetså!

Nu är huset dränerat!

20140718-204738.jpg

Nu är det klart! Huset är dränerat, allt är igengrävt och färdigfyllt, schaktat och fint. Eller, fint är väl lite kvar att göra innan man kan säga men ändå, allt det bökiga är gjort. Nu är det torrt. Som magi försvann de två blöta fläckarna källaren inom ett dygn. De som varit där till och från sen vi flyttade in för två årsedan. Det känns så SKÖNT, nu är detta gjort efter konstens alla regler och vi är trygga. Men det var lite av en pärs. Fast maken blev så inspirerad att han vill starta dräneringsfirma och det skulle han klara med bravur för vilken arbetare han är. En gång när han var liten körde hans mamma ut honom med orden: gör nått! En timma senare fanns en djup, djup grop under vinbärsbuskarna och han var både smutsig och lycklig. Är väl de takterna som sitter i för nu går han runt och myser när jag andas ut. Det tog en dag att städa ur huset på grus och jord men alla hjälpte till och nu är det klart! Nu väntar det roliga, att designa en trädgård och entré. Älskar att huset kom fram så mycket mer när allt gammalt kom bort, älskar symmetrin vårt hus har. Tänk en tidsenlig panel här, mmmmmm. Inga fönsterluckor från 83 utan mer modell 1922 istället. Så fint det kunde bli, kommer bli. Någon dag. Tillsdess funderar jag på saker som staket eller häck, grus eller sten, blommor eller träd. Eller extra allt. Vi får se men nu ligger grunden stadigt på plats!

Dagens dress: Dränering

IMG_2620

Det kom ett olägligt skyfall. En sida på huset var fortfarande en djup vallgrav och snabbt blev den just en vallgrav. Alla fick byta om och rycka ut på söndagseftermiddagen. Jag skyfflade grus tills det nästan svartnade för ögonen och nu värker armarna när jag skriver detta. Men det är inget emot min snickare, han har verkligen jobbat hårt denna veckan. Imorgon tisdag ska det bli klart!

I min garderob finns tapetserar och målarkläder men kläder för detta skitgöra var det värre med. Slog till på träningskläderna köpta till Anebyklassikern 2010. Det enda riktigt motionslopp jag genomfört, 2 km på skidor, 2 mil på cykel och 5 km springa. Då var jag föräldraledig och en vän, sportiga söta Maria drog med mig. Just springningen var min fasa, den däringa smaken av kräks det ger, fy. Men jag gjorde det, sprang alla fem i just den här dressen och var glad över mitt lilla diplom. Sen har kläderna legat långt ner i källaren, men nu kom de till nytta och det här slänga grus i en grop passet var lika tufft som de där fem km i Anebyklassikern september 2010.

24564_108899509125366_3890520_n

 

Bevis från min rekordkorta motionslopps period. Tävla är inte min grej, blir inte pepp av det alls. Fast sist vill jag inte komma heller så ojojoj vad jag skidade och kom på en riktigt bra placering vill jag minnas.

Men ösa grus i en grop och vinna över geggan, det kunde vi igår!

IMG_2629

 

Nu längtar vi alla tills det blir ”klart”.  Det är en tunn hinna av damm och jord i hela huset så morgon när grävningen är klar blir det till att tvätta golv, ska bli så skönt!

Så går en dränering till

20140710-105307.jpg

Så här ser den ut, en dränering i genomskärning.

Gräv upp en vallgrav

Slipa bort den gamla tjäran på väggen ( maken är så svart att han inte går att känna igen)

Måla med ny täckmassa

Sätt fast isodränskivorna

Lägg i dräneringsröret med små hål åt rätt håll i botten

Fyll med grus, kärra för kärra

Täck med markduk

På med jord och dagvattenrören.

Gräv igen och padda marken

Sätt en täcklist längst upp och fyll igen det sista

Skapa vackra grusgångar.

Japp – ungefär så går det till. Men vilket jobb i värmen, det största vi gjort på huset. Nu blir det torrt och fin luft för de två som bor i källaren. Bara de två sista momenten återstår men vi hinner, tidschemat håller.
20140710-105243.jpg

När man få gå på stege för att komma in – i källaringången, ja då är det bökigt.

”Ta med dig barnen från betongen” sa maken. Eller bort från all jord iallafall. Nu har jag fixat matlådor till jobbarna och packat väskorna. Nu far jag och tre av pojkarna till Hönö! Till havet och vänner, till härliga väckelsemöten i ett tält. Jag tar med mig kameran men datorn får stanna hemma, nu vill jag fokusera på barnen och på sommaren, på Gud och på samtalen några dagar.

Såklart kommer det hända en del här på bloggen ändå med tidsinställda inlägg, har så många fina buketter och fynd att visa er!

Klara färdiga kör!

Nu är vi igång, grävningen går som tåget.

20140707-104302.jpg

Lillebror övervakar arbetet nogsamt.
Storebror hade inga skelletskador i armen tack och lov, bara mjukdelarna var påverkade av fallet.

Nu ska jag ut och köra iväg den redan uppgrävda häcken till sortergården ihop med min pappa som är här och hjälper oss idag. Svettigt kommer det bli, men kul på sitt sätt!

Snaaaart blir det fler brudbukettsbilder, håll ut =)

Önskar dig en fin sommardag, kram!

Att våga be om hjälp

20140701-230619.jpg

Högar med sten som skulle ta dagar att få bort. Sten för sten, kärra för kärra. Om vi inte hade släkt och vänner och en container. För ikväll har vi jobbat tillsammans.

20140701-230920.jpg

Inte bara den krossade trappan skulle bort utan dessa stora gamla stenar som tonåringarna kämpade fint med. Sen kom ett ungt fint par som just köpt en kolonilott och gärna ville hämta 10 kvm gratis sten. De blev glad och vi slapp bära, winwin.

20140701-231309.jpg

Containern fylldes fort med hjälp av två skottkärror och många hinkar. Släggan kom till användning för de sista bumlingarna och lillebror han jobbade på. Inte dåligt av en fyraåring att bära, jobba och verkligen kämpa glatt fram till halv tio. För då var vi färdiga. 2,5 timme tog det för 10 personer.

20140701-231645.jpg

20 händer gjorde det tillsammans och stämningen var härlig. Arbetsgemenskap, det är verkligen något speciellt, något energifyllt och glatt. Vänner som tillsammans skapar ett snabbt resultat för något som annars tagit dagar att uppnå.

Våga be om hjälp! Ofta vill vi inte vara till besvär, inte ställa krav, kanske inte visa vår otillräcklighet. Men vänner gillar att hjälpa till och är så roligt att jobba ihop. Arbetsgemenskap -våga prova!