Vi ses på Instagram!

För det mesta har jag en väldig beslutsångest men så händer det att jag bestämmer mig i en blink. Eller kanske är det mer så att jag låter saker bara ske. Oklart hur det egentligen är men pausen som uppstod här på bloggen var inte planerad. Jag har funderat lite hit & dit men det är ju så roligt att skriva så tanken var att ånga på. Men så blev det en paus och det var inte så tokigt det heller.

IMG_7619

Bloggen har varit som en motor för utvecklingen av mitt intresse kring blomster. Jag älskar att skapa olika saker med växter, blommor och grönt. Då står tiden still, då hamnar jag i flow. Jag vill ha mer av det.  I augusti 2013 skrev jag om min dröm att få göra en brudbukett. Nu har jag gjort tre och vågar så sakta drömma ännu större.

Att fota och redigera, det ligger inte riktigt för mig på samma vis. Teknik som trasslar, tid som springer. Tid som jag gärna vill ha för blommorna och för mig och mitt gäng.

IMG_3043.JPG

4 söner och en man. Det är inte dåligt det, 5 karlar att dela livet med, att älska och fostra. Att skratta och bråka med, att bara få hänga med. Gemenskap & mening. Kärlek &sammanhang.

Bloggen har betytt enormt mycket för mig. Den har varit inte bara min motor utan också min kompis som alltid finns där. Mitt eget universum. Jag kommer sakna skrivandet och jag tror att jag kommer tillbaka hit igen fast i nya former ganska snart. Men för tiden som är just nu idag flyttar jag till INSTAGRAM. Har du Instagram? En rolig app i telefonen eller sida i datorn. Där hittar du mig också som Vintageblomman med enkla bilder från mitt liv, fyllt av blomster, loppis & livet. Precis som i bloggen.

TACK för att du läst, för att du kommenterat och hört av dig på så många olika vis. Det har betytt så mycket för mig! Åhhhh jag vill skriva mer men känner att livet pekar åt ett annat håll just nu. Hoppas Hoppas Hoppas att vi ses igen på Instagram, i det verkliga livet eller kanske här på bloggen igen framöver.

Livet är inte ett problem att lösa utan ett äventyr att uppleva – gå ut och lev ditt liv på det vis du vill. Stanna och lyssna på den lilla lilla rösten där inne. Ta små små steg åt det håll du vill. Sträck på dig, låt ingen förminska dig. Var rädd om dig och din kraft. Var en vän för vi behöver varandra så oändligt i detta livet med all dess glädje och sorg, i all vardag och fest. Var sann. Tänk långsiktigt. Lev i tacksamhet. Våga Välja Kärlek, om och om igen.

Flyg högt!

IMG_0990

Bär kläder du gillar och lukta på blommorna. Varje dag. Fira allt som går att fira! Gör mer av det som gör dig glad, lova mig det.

IMG_5007

Kram & tack & på återseende bästa bloggvänner!

Världen brinner även här

Ikväll har jag varit på gruppledarträff med kyrkhjälpen, en lokal organisation som hjälper EU migranter i vår stad. Jag var trött när jag kom dit, sådär så det värker i benen och är svårt att sitta still, för att inte tala om koncentrationen. Hualigen. Men när jag åkte hem två timmar senare var jag fjäderlätt och fylld av energi. Cyklade en sväng i den ljumma kvällen och samlade tankarna. Det finns så mycket kvar att göra, det finns så mycket behov. Så många hinder och så mycket okunskap. Hat. Jag har alltid vetat att arbete i andra länder är inget för mig, jag känner för min närmiljö, jag älskar att vara hemma och får ont i magen av att bara åka på semester. Men världen brinner och en del av det ser vi helt nära varje dag. Att få göra en litenliten sak som kan hjälpa och lyfta någon som inte haft lyckan att födas i ett rikt demokratiskt land, det skulle jag vilja göra mer. Mat och värme är grunden, men jag skulle vilja göra lite till som ger utveckling och kraft. Idéer jag bär i hjärtat, jag hoppas på en tid och plats att kunna jobba vidare med dem, ikväll fick jag testa dem lite. Lycka som i mening kände jag då & vilken energi det ger!

Årsdagen av något svårt. Av alltings början och slut, av det som är jag nu idag och framöver.

Idag är det ett år sedan Josefs olycka. Ett år sedan den där hemska långa natten på sjukhuset. Ett år sedan jag var tvungen att lämna ett litet nyopererat barn för att följa med ett annat större barn till en annan operation i en annan stad. Det var svårt, bland det svåraste jag gjort.

Hemma var det kaos;

20140709-003438.jpg

Dränering pågick och det var jord, jord, jord överallt och 100 garder varmt.

 

20140717-212113.jpg

Vår äldste hade en ny spontan pneumotorax, han fick två förra sommaren och det är inte lätt att dränera och läka en lunga, det är bara specialisterna som kan men det blev ändå över 14 dagar i Linköping med mycket oro, förtvivlan och smärta.

20140722-091329.jpg

 

Så blev det den 19 juli och mitt i släktkalset och glädjen ramlade han av studsmattan. Alla såg ju direkt att det var illa och vi for till akuten som vi var, barfota. Den där natten, usch jag glömmer den aldrig. Hans skrik, väntan, operationen och läkarens sakta skakande på huvudet när han äntligen kom efter tre timmars operation klockan halv fyra på morgonen. Så ledsen och förvirrad Josef var efter narkosen och så mitt i detta bara gå för att följa med ett annat barn till en annan operation i en annan stad.

Känslan av overklighet, av hjälplöshet, av maktlöshet och återhållen panik. Alltid lugn när det händer, känslorna får jag ta sen.

Och hela tiden ringde den i huvudet, den jobbkris jag var mitt upp i; vad ska jag göra, vad ska jag göra, VAD SKA JAG GÖRA. Jag såg ingen lösning, kände inget hopp. Det var bara svart, helt olösbart, panikartat och det skrämde livet ur mig. Överskuggade allt varje vaken stund.

Några dagar senare var det som att öppna en lucka och bara falla, falla, falla. Jag övermannades av en obekant och våldsamt stark känsla; ingen tycker egentligen om mig, jag kan lika gärna försvinna. Depression kallas det sa den kloka doktor jag träffade i ett annat ärende och jag kunde inte blivit mer förvånad. Det händer inte mig.

Nu har det gått ett helt år, ett väldigt speciellt år. Ett år som förändrat mig i grunden. Idag känner jag mig helt fri från depressionen och jag tackar Gud, min familj och mina vänner och sjukvården för det, alla hade sin tydliga del i att hjälpa mig att hitta hoppet och livsgnistan igen. Kraften kommer och går fortfarande men topparna är klart fler än dalarna och framtiden känns ljus och löftesrik.

IMG_4129

Varför skriver jag, varför dela det privata? Av två anledningar tror jag, jag behöver det själv för att läka och jag vill både varna och ge hopp till er som läser.

Om du känner att livet surrar på lite för fort – skaffa marginaler! Det är ofta svårt att lyssna på kroppens signaler med huvudvärk, magproblem, sömnsvårigheter för man sitter fast där man är men lita på mig, du måste ha marginaler för livets svårigheter som kan hopa sig på det mest märkliga vis. Annars lever du i riskzonen, kanske klarar du dig, kanske inte. Men om du skär ner, prioriterar om, skaffar stöd och luft och marginaler är chansen så mycket större att du kan må bra även när livet skiter sig. För det gör det emmellanåt.

Är du redan där? Mitt enda råd är att sök och ta emot all hjälp du bara kan få. Ta emot omsorg från dina nära, det var helt avgörande för mig. Låt tiden ha sin gång och gråt till tårarna tar slut. Jag grät hela november. Hela. Sök dig till sammanhang där du är respekterad och omtyckt, ibland är det situationen och sammanhanget som är fel – inte du. Gör saker som fyller dig med energi och glädje, prova dig fram. Lär dig säga nej. Det har jag gjort. Nu finns den där på ett helt nytt sätt – min gräns, min integritet, min kraft. Hit men inte längre.

Jag hoppas och tror att vi aldrig får en sommar som 2014 igen och idag vill jag lägga den bakom mig. Släppa och se framåt. Besegra rädslorna och bevara styrkorna den gett mig. Fortsätta framåt i kärlek och tro, glädje och hopp. Tacksamhet.

_I4A3756

 

Ta hand om dig, varje dag!

Kramar till er alla.

The best is yet to come

IMG_6948

 

 

IMG_6949

Minns ni bilderna som togs med jobbet, det var den HÄR dagen. Det var nervöst, roligt och oklart vad det skulle bli av det hela. Nu vet jag, vi hamnade här. På en jättebanderoll kallad vepa i infarten till både Jönköping och Huskvarna. Det är märkligt att se sig själv i jätteformat när man åker till stan. Säkert enda gången i livet man får vara på en reklampelare på detta viset och då tänker jag vara glad för det. Känner en hel massa saker som knyter ann till det bokslut som pågår i mitt inre liv just nu, saker för privata att skriva om här. Men nån form av milstolpe symboliserar vepan, ett avstamp och ett enda jättestort HEJ till framtiden! The best is yet to come, tänk att livet får kännas så igen. Tacksam.

IMG_6932

 

 

IMG_6928

Försommarkväll

IMG_6962

Ikväll har vi varit på Grännaberget och firat min mormor som fyller år. Hon fyllde 50 den dag prinsessan Madeleine föddes, det minns jag att vi båda tyckte var stort. Ikväll var Grännaberget som allra vackrast i försommargrönskan och kvällssolen. Här har jag firat både min 25 och 40 års dag och många midsommaraftnar. I år sammanfaller de, min födelsedag och midsommar, då tar vi oss en sväng hit igen som traditionen bjuder.

IMG_6983

 

Utsikten över Visingsö, Vättern och Gränna är amazing. Det är nått visst med utsiktsplatser, de fyller mig med kraft och energi, lugn och fokus.

IMG_6965

Josef njöt av glass invirad fleccefilten medan solen sjönk. I paket #9 fanns en prickig sommarblus då mormor alltid älskat prickigt, en kärlek även jag ärvt. En försommarkväll att minnas och juni är verkligen årets bästa månad om du frågar mig!

Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så.

Så sjöng han Cornelis och idag regnar det i vår stad. Regnar och blåser kallt som vore det snart höstlov och inte sommarlov. Jag tänker på studenterna som har sin bal idag. På alla frisyrer och bara klänningar som inte får komma till sin rätt i snålblåsten. Månader av planering och drömmar som inte riktigt blir som det var tänkt, på kylig besvikelse. Sen tänker jag på tiggarna som sitter ute hela dagen innan de kommer hem till sitt blöta tält.

IMG_1310.JPG

 

En av de unga flickorna som varit här länge pratar jag med ibland. Mer kroppsspråk än ord får det bli och hon visade mig sina blöta trasiga skor. Inget för någon som ska bo på en camping hela sommaren. För så blev det. Förra sommaren anvisade kommunen en plats på stranden helt nära vårt hus. Nu finns Kyrkhjälpen som försöker samorda hjälp och utvecklig både här och i Rumänien. Kyrkhjälpen trodde kommunen skulle anvisa en plats även i sommar men det trodde inte jag. Så blev det inte heller utan kommunen väntade (listigt eller förrvirrat) ut de idella krafterna. Efter en månad av insändare, artiklar och kalla sovplatser lite varstanns ordnade kyrkhjälpen med sex stycken sexmanna tält till campingen. Där bor de nu, för 20 kronor natten. 140 kr i veckan av pengarna du lämnar i muggen ger dem om inte värme så iallafall en torr och hyfsat trygg sovplats, möjlighet att laga mat, duscha och tvätta och viktigast av allt: lite värdighet och hopp.

Ska man bo på en camping den här sommaren så ska man ha ett par stövlar. Ett par nya hela stövlar köpte jag och åkte upp till den butik som är flickans plats. Hon blev förvånad men log varmt och kramade mig hjärtligt. Hon kommer nog aldrig att gå på någon bal fast hon lätt skulle passa i en film som Pretty Woman. Men frysa, det vill jag helst inte att varken hon eller de stolta glada studenterna ska behöva göra.

Studentbal!

IMG_6808

 

Idag var det äntligen dags för studentbal! Jag har fått äran att dela en stund av eftermiddagen med ett gäng vackra, förväntansfulla och spända ungdomar. Sen har de promenerat på röda mattan i full blåst och jag har gjort en stilspaning, precis som på balen för två årsedan. (finns HÄR) En hel del hade hänt på modefronten kunde man snabbt se. Så snart tiden är på min sida ska ni få ta del av den och av det lilla balsmycket som jag gjorde till sonens vackra glada härliga bal-date Matilda.

Vad ska man ge en konfirmand? Presenttips nummer fyra

IMG_6501

Jag jobbar vidare på min lista med tolv presenter och idag är det tid för nummer fyra. Eller idag och idag – det var förra helgen vi var bjuda på konfirmation hos goa vänner. Jag var så glad över att ha fått världens bästa tips på gåva av konfirmandens mor. Något hon verkligen, verkligen ville ha och jag kastade mig ut på nätet för att beställa i god tid. Men just den här saken skulle åka från USA och verkade ta sig en extra sväng så när dagen var kommen var presenten det ej. Trist såklart.

Lösningen blev en blomma. I denna prickiga rosa temugg med fat fick en enkel liten murgröna bo. Eftersom den var till en pigg tonåring fick en pigg rosa fjäder pigga upp det lite. Så en choklad och ett kuvert med bild på presenten som snart skulle komma. Så fick det bli och det blev helt okey.

IMG_1691.JPG

 Så trillade det önskade armbandet ner i lådan just en dag när jag själv behövde en påminnelse om budskapet det bär: Be brave and keep going.

Så fint med det stela armbandet, enkelt och rent. Men låset, älskar låset,

IMG_1693.JPG

Som en av amors pilar, så annorlunda och fint.

Armbandet är från www.beuniki.com En poppis sida bland fjortisarna förstår jag. Kanske inte med de snabbast leveranserna men absolut med fina smycken och ibland är det värt att vänta när man kan ge just precis det som står överst på någons önskelista.

Ljuva bebisar – present nummer tre.

baby-booties

Att köpa en present till en nyfödd är nog det lättaste och roligaste man kan göra. Ibland tittar jag på babysaker fast jag ingen har att köpa till för de är ju så fina. Filtar – älskar att ge goa filtar att sno i det lilla knytet i. Eller nappar och kläder såklart. Till nån man känner väl har jag ibland gett en amningskorg – en korg fylld med allt man behöver nära till hands när man ammar vilket brukar uppskattas.

Men nu fick en nyvunnen vän en liten ljuvlig son och jag ville ge något lagom. Då väljer jag babytossor. För finns det nått goare än babyfötter? De ska inte frysa!

 
De här från MELTON är mina favoriter. Josef hade dem jämt! Sitter bäst och finns i så fina färger. Lagom varma. Som denna dagen när vi firade morfars födelsedag i fjällen.

  

Eller här när vi firade att kronprinsessan fick sin prins!

Du hittar tofflorna på butik Lilla Violen här i Jönköping eller på nätet tex hos babyproffsen.se

Ge babyn en kram från mig!

Present nr 2, barnkalas

IMG_1325.JPG

På Kristi himmels färds dag var Josef bjuden på barnkalas hos en dagiskompis och vän. Han hade väldigt bestämd åsikt om vad presenten skulle vara och det var hans nuvarande favoritböcker. Jag började dammsuga internet för att hitta dem men de visade sig gått ur tryck och finns bara i ljudbok. Synd, då detta är en riktig läsupplevelse. Hela serien om Prosten Barnbarn av Eva Bexell är helt underbar! Vi har läste dem så många gånger för de tre stora när de var små att vissa citat ur böckerna är som bevingade ord hemma hos oss. Och nu får vi uppleva det igen, det förtjust fnisset hos ett litet barn som känner igen sig i Carl och Antons bus hos Mormor & Morfar. Ljudböckerna är väldigt bra de med Margaretha Krook som läser, ni fattar dramatiken.

Presenttips till barnkalas: Böcker, Böcker, Böcker! Skriv i vem de kommer ifrån, så roligt att ha kvar och varar längre än varje plastsvärd och annat (kul) krams. Eller en ljudbok då, när nöden så kräver.

Presenttips för inhandlingen: GINZA.se. Så suveräna. Jag chattade med dem tisdag lunch och onsdag hade jag skivorna i lådan. Perfekt till kalaset på torsdag morgon.